Skip to content

Gemenskap eller utanförskap

07 januari 2017

Jag känner igen utanförskapets alla dimensioner. Det självvalda och trygga men även det som bara sker, utan intention.

Då jag anar gemenskap och lockas av den, längtar till den, för en gångs skull vågar vilja, vågar välja, så försöker jag ibland på mitt barnsliga tillags-, kontroll- och fixarsätt.
Utan vana, utan övning, utan nödvändiga färdigheter, blir det ofta udda och fel. Kanske galet störande, irriterande och konstigt…

Pang så går själen i baklås. Sorgen slår till i mitt inre och djupaste hörn. Värdelösheten triggas igång då det självvalda utanförskapet övergår i bortvaldheten ur gemenskapen.

Bättre och säkrare att fly, tillbaka till utanförskapet det trygga och självvalda. Där jag inte någonsin behöver riskera att känna ihåg lilltösens ensamhet och utanförskap. Där jag på ytan kan hävda mig vara stark i mig själv, i min självvalda lilla bubbla, överlevnadsmekanismens trygga tragedi.

Men jag ser igenom bubblan varesig jag vill eller inte.
Jag vill inte längre sitta fast i den, låst i sorg och självförakt. Jag vill vara med.
Jag vill kliva in, bjudas in. Finnas. Accepteras. Respekteras.
Delaktig i gemenskapen.
Självklar och värdig.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: