Skip to content

Hur skulle jag märka förändringen?

23 september 2016

tinkerbell-secret-wings-624x351Om en fe tog sig in till mig under natten… 
Och plötsligt utan återvändo trollar bort det som tynger mig!
Hur märker jag detta på morgonen?

Jag har berörts av dessa tankegångar tidigare;
– vem vore jag utan den vana och trygga storyn om mig själv?

Utan de negativa tankarna om hur jag är och alla mina egentänkta tillkortakommanden. Utan mina flyktimpulser, utan mina ursäkter, utan min frustration.
Den negativa självbilden tenderar att vara en trygghet, ett inre själsligt fängelse.

Ett intressant experiment detta. Till en början formulerade jag mig i futurum (”då skulle jag”) men insåg att experimentet går ut på presens och närvaron i ordets kraft.

Jag skulle gärna vilja utmana de av er som känner er tyngda av något i era liv, som vill och vågar experimentera, att göra mig sällskap och dela.

Jag vaknar på morgonen, pigg, utvilad och smärtfri.
Jag är tacksam över mitt liv, min kropp och min själ som guidar mig i min utveckling till att bli mer genuint jag för varje dag.
Jag är nöjd med mig själv, full av tillförsikt med att jag är bra och duger som jag är.
Jag bekräftar min inre tös då hon oroligt undrar om hon är ok, om allt är tryggt och går att lita på – min inre tös stillar sig.
Jag känner mig avslappnad när jag äter frukost i lugn och ro.

Jag promenerar mot jobbet med steg fulla av kraft, förväntan och tacksamhet inför dagen.
Jag möter mina trevliga och kompetenta kollegor med hela mig, genuin och sprudlande av kärleksfull närvaro.
Jag bekräftar min inre tös då hon oroligt undrar om allt är ok, om det är tryggt och om kollegorna går att lita på – min inre tös känner sig trygg.
Jag känner mig stabil och ödmjuk, full av tillförsikt att jag kan och gör ett bra jobb i mötet med de som kommer till mig.
Jag förmår blanda min djupa inre intuition med vägledning från universums okända krafter och de teoretiska och praktiska kunskaper jag samlat på mig under åren och fått till mig av kollegor och andra kloka människor jag mött i livet.
Jag bekräftar min inre tös då hon oroligt undrar om hon verkligen är på rätt plats, om allt är tryggt och det går att lita på att det blir bra – min inre tös fylls av tillförsikt.
Jag känner mig delaktig, sedd, mött och accepterad som en pusselbit i arbetslaget och gemenskapen.
Jag är på rätt plats, jag utvecklas och tar till mig nya kunskaper som landar i mig lite i taget, i min egen takt.

Jag behåller min kärleksfulla närvaro och mitt lugn, både inre och yttre, hela dagen.
Jag är genuin och autentisk i mina professionella möten, jag förmedlar trygghet och lugn.
Jag har god förmåga att mötas i det svåra, vara i och dela de svåra känslorna och tankarna, möjliggöra att titta på dem lite utifrån, bidra till att minska deras negativa påverkan.
Jag kan då mötet är över släppa den andres tankar och känslor utan att dessa hinner påverka mig eller min inre tös.
Jag kan då jag oroas eller behöver bolla något ärende vända mig till mina kloka kollegor som stöttar mig i att tydliggöra och komma vidare.
Jag bekräftar min inre tös då hon oroas av otillräcklighetskänslor att mitt vuxna jag hanterar situationen och känslorna som väcks på ett klokt och kompetent sett – min inre tös känner in att det är lugnt.
Jag litar på att jag är på rätt plats och att allt är som det ska i mitt liv.

Jag arbetar i ett för mig hälsosamt tempo och har tid att förkovra mig på arbetstid.
Jag trivs med och både orkar och vill socialisera med kollegor på rasterna, genuin och autentisk även då.
Jag känner mig nöjd med mig själv och min arbetsprestation varje dag.
Jag bekräftar min inre tös då hon oroas tanken av att kanske vara lat – tösen inser att hon, och den vuxna jag, presterar helt i lagom nivå.

Jag promenerar hemåt fortfarande fylld med lugn närvaro och kärleksfull energi.
Jag kommer hem i tacksamhet, känner mig omsluten, trygg och hemma på alla sätt.
Jag möter Kärleken och hans ungdomar fylld av tacksamhet över vardagen vi får dela.

Jag är delaktig i glädje och skratt, i viktiga djupa samtal med nära och kära.
Jag bekräftar min inre tös då hon tror sig vara utanför, till besvär eller oönskad – hon blir trygg i förvissning att höra till.

Jag har lust och ork att umgås socialt med vänner, tacksam att de förgyller mitt liv.
Jag somnar fort intill kärleken då vi lagt oss och sover sedan lugnt och stilla hela natten.
Jag bekräftar min inre tös då hon oroar sig för mardrömmar och nattlig panik att det är ok, att vi är trygga, att allt är lugnt och bra i livet nu – min inre tös sover lugnt och stilla.

Jag bekräftar min inre tös då hon är rädd för att bli övergiven och lämnad – min inre tös känner ihåg att livet är gott och välkomnande, att den svåraste ensamheten är den som levs i själens inre fängelse.

images

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: