Skip to content

Så nu är min högskoleutbildning – inom den akademiska världen – liksom bortkastad

04 september 2015

Som ung ensamstående mamma kämpade jag mig igenom komvux och högskola.
Jag tog min sjuksköterskeexamen 1996, jobbade ett år och läste sedan en specialistutbildning på ytterligare ett år.
Jag gjorde vad jag kunde för att säkra min yrkesframtid.

Under närmare 20 år har jag jobbat som sjuksköterska och specialistsjuksköterska inom mitt område.
Jag har vidareutvecklat mig på egen bekostnad, jobbat intensivt med mig själv för att jag ansett mig ha behov av det för att må bra i mig själv och därmed bättre kunna möta andra.
Därefter har jag sysslat med personlig utveckling, mognat, känt ihåg och helats. En resa jag fortsätter och är tacksam i och för, även då smärtan ibland ristar ny kunskap i min själ.

Jag tänker att det ofta finns en (omedveten?) anledning att välja vårdande yrken.
Ett inre behov som är otillfredsställt.
Delar i oss som behöver helas för att vi ska nå vår fulla potential,
i oss själva, och i mötet med andra behövande.

 

Så till sak, vad min frustration handlar om.

1999 –  tre år efter min examen, ett år efter min specialistexamen – satte EU en ny standard för att främja ”rörlighet, anställningsbarhet och konkurrenskraft inom EU”. Sverige skrev under Bolognadeklarationen.

 

Så nu är min högskoleutbildning – inom den akademiska världen – utan värde.

På min tid (låter som om jag läste på stenåldern…) tog vi inte kandidatexamen eller magisterexamen.
Numer är det vad som krävs. För att vara ”rörlig, anställningsbar och konkurrenskraftig”.

Eller nja, inte helt utan värde. Jag kan förstås fortsätta mitt arbete, göra ett bra jobb på golvet närmast patienterna. Men jag kan inte söka vidareutvecklande kurser på högskola/universitet. Jag kan inte förkovra mig inom den akademiska världen.
Kanske är det inte en stor förlust, kanske är det just det. Oklart i mig just nu.

Men jag ogillar starkt att min studiekamp liksom blir ogiltigförklarad.
Att enstaka mer nyexaminerade specialistsjuksköterskor inom min bransch rynkar på näsan inför mina examina och anser dem ovärdiga, anser min formella (och reella?) kompetens vara kollegialt obrukbar.
Jag anar att det triggar min inre lilla soldat. Det återuppväcker revanschlusten. Att jag ska nog visa dem.

Jag frågar mig om frustration eller vision är min sanna väg (?)

Ska jag satsa och plugga ett år på halvfart för att få en kandidatexamen.
Vore det till gagn i mitt fortsatta yrkesliv?
Vore det till gagn för de patienter jag möter?
Skulle jag bli klokare och en ”bättre” sjuksköterska av det?
Vad skulle jag vinna på det? I kunskap, i självkänsla, i lön/liv/frihet?
(Jag har ju ändå typ 20 års yrkesliv framför mig.)
Med drivkraften frustration. Att få ett papper på att jag kan hantera forskningsmetodik och vetenskapsteori och lyckats skriva en uppsats.

Eller ska jag satsa än mer på den alternativa väg jag redan vandrar?
Gå kurser och växa i alternativa kompetenser för att bredda mitt yrkesliv?
Vilket ju i praktiken med tiden innebär att behöva/kunna lämna landstinget där de alternativa vägarna inte tas tillvara och erkänns.
Vad skulle det kunna ge mig? I kunskap, i självkänsla, i lön/liv/frihet?
Med drivkraften vision. Att få ta med hela mig till jobbet.

I de sista två styckena känner jag att jag har ett tydligt svar i mig: Fuck the science paradigm!

Ändå tvekar jag. Räds konsekvenser och nya livsval. Processen i mig är igång. Jag vill leda mitt liv, inte bara genomleva det.

 

Allt är som det ska 🙂

Jag är tacksam för att skrivprocessen får mig att se och inse, känna in mig själv, mina behov och min vilja istället för världens borden och måsten.

 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: