Hoppa till innehåll

Det är inget fel på mig – jag har bara missat att leka!

21 juli 2015

Jag har i många år trott – att det är något slags fel på mig… någon slags lindrig autismspektrum, typ.
Vilket jag skrivit en hel del om här på bloggen, som ett sätt att förklara för mig själv och förstå.
Som ett sätt att slå lite mindre på mig själv i min egen oförmåga, min egen osäkerhet.
Eftersom jag hela mitt liv upplevt mig ha svårigheter med att tolka andra i social samvaro.
Sociala koder, tonlägen, gester, underförstådda budskap o s v

Det enda jag har någorlunda koll på är ironi och sarkasm – i detta har jag god träning.

Jag har undvikit fikaraster, luncher, after works, middagar, fester och firande av olika slag.
Allt det där sociala småpratet, kittet, som fyller viktiga funktioner i det sociala livet,
har jag undvikit då det fyllt mig med osäkerhet, fått mig att känna mig obekväm.

Ett slags dolt socialt handikapp alltså, som påverkat mig mycket i min vardag,
i det sociala livet och i arbetslivet,
fått mig att känna utanförskap och förstärkt tanken att jag skulle vara annorlunda.
Under kursen på Mullingstorp som jag skrev om här,
slogs jag omkull av mina känslor då en lekfull meditation (Breathing into Life av Devapath) presenterades.
Jag bara kunde inte delta
Rädsla, osäkerhet, sorg och skam övermannade mig.
Jag klev rätt ner i bråddjupet av självförakt och värdelöshet.

Efter ett par timmars egen inre process bad jag en terapeut om stöd.
Hittade hanterbarhet igen.
Men kände mig liten, ensam och full av skam.

Sedan dess har jag letat i min själ, letat i min minnesbank, grunnat och känt in.

Hur lekte jag som liten?
När lekte jag och när slutade jag leka?
När kände jag mig skrattad åt?

Sen kom den så naturliga meningen i ett samtal:
”Det är genom lek barn lär sig socialt samspel”

Det är logiskt: Att leka ger sociala färdigheter.
Att inte leka ger brister i sociala färdigheter.

Det är alltså inget fel på mig!
Det har aldrig varit något fel på mig!
Jag har ingen autismspektrumstörning eller asperger!
Har aldrig haft det!

IMG_20150718_195857

Jag var ett barn som av olika anledningar inte kunde och inte hade möjlighet att leka tillräckligt.

Alla har vi haft olika förutsättningar i livet.
Att inse detta kan hjälpa mig att sluta slå på mig själv.
Att inse detta kan hjälpa mig att istället känna medkänsla med mig själv.
Att istället kunna välja att ta hand om det inre barnet som ännu bor i min kropp och själ.

Nu kan jag göra aktiva val.
Jag kan välja att agera – välja att leka – lite i taget,
varsam hitta arenor av gemenskap i trygga miljöer, med för mig trygga vänner.
Jag kan, lite i taget, minska det automatiska reagerandet
som leder till den gamla responsen ”bättre fly än illa fäkta”.

Jag väljer att leka.
Att känna in min lekfullhet och njuta av den.

Jag vill öva på att skratta.
Jag vill öva på att känna mig som ”en i gänget”
Jag vill öva på att känna gemenskap med familj, vänner och arbetskamrater.

Allt är som det ska. Allt blir som det ska.

Jag känner stor tacksamhet för bråddjupet som öppnades.
För stödet jag bad om – övning ger färdighet även i detta.
För stödet jag fick ❤
För insikten som landade.
För medkänslan med mig själv som öppnades.

Annonser
One Comment leave one →
  1. torgust permalink
    27 juli 2015 11:52

    Nästan full igenkänning.Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: