Skip to content

13 juni 2015

Förundrades inatt över hur lätt det är att väcka den björn som sover.

Det sovande traumat i min själ.

Hur nyhetsfasta är sunt för mig. Jag undviker tv nyheter och tidningar, inte för att vara världsfrånvänd utan för att värna min själ.

Hur lätt det är att på FB klicka vidare på en liten notis, sen nästa… Hur journalister skriver för att vi ska vilja läsa mer och sen lite till.

Jag läste, som så många andra dessa dagar, om (den mördade) tösen i Kinna Kulle, vidare om den unga kvinnan som försvann i området 1992. Där slog hjärnan till på repeat.
Tanken gick till vännen Pernilla (som Anders Eklund mördade).
Tanken gick till de anhöriga. Till ovisshet, maktlöshet och sorg.

Under natten utvecklade min sovande sårbara hjärna repeatfunktionen till att nå själens dolda vrår.
Rädslan kom över mig. Jag återupplevde blodbad och skräckscenarion.
En mening ur artikeln hackade i mina återuppbyggda försvarsmurar.

Så sårbar är jag, så lättväckt är mitt trauma.  En artikel, en film, en häftig oväntad rörelse. Marginalerna är små.

Tacksam att jag inatt, för vilken gång i ordningen (?), kunde släppa taget i tryggheten hos kärleken.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: