Skip to content

Är jag redo?

24 april 2015

Att jobba, är det mitt sätt att leva? Mitt sätt att fly ansvaret?
Att slippa lägga tid på en valbar fritid, eftersom jag får utvecklas och lever fullt ut på jobbet.
Mitt sätt att, av tidsbrist, slippa välja vem jag vill umgås med?
Mitt sätt att slippa grunna över vad jag vill göra på min fritid?
Vad jag tycker om? Hur jag kopplar av?
Undvika osäkerheten i utforskandet… Stanna i det invanda och trygga

Visst har jag i grunden ett medberoende… från barndomens överlevnadsinstinkter…
Visst inledde jag mitt liv med beteendet att ta hand om andra för att slippa ta hand om mig själv…
Av oförmåga att ta hand om mina egna behov… En kunskap som saknats i generationer…
Rädslan härskade länge i mitt liv… (Vem är jag? Har jag behov? Duger jag?)

Men, med åren av introspektion, utveckling och ökad självkännedom har detta förändrats.
Att ta hand om andra var ett substitut för att ta hand om mig själv.
Nu tar hand om mig själv, övar upp min förmåga.
Nu har jag en längre tid fått mina behov tillgodosedda i mitt privatliv.
Jag möter och blir mött i vardagen. Jag lever ett levande liv i nuet.
Jag möter min sårbarhet, jag möter min styrka och mina rädslor – i kärlek och närvaro.

Ja, jag tar med hela mig till jobbet!
Att jobba är för mig att ge och få bekräftelse, att möta andra i närvaro med hela mig.
I mötet med människor som växer och utvecklas ges jag möjligt att spegla mig och låta andra spegla sig i mig.
Jag känner igen, jag känner ihåg – jag normaliserar och ger möjlighet att känna hopp.
Jag delar med mig av mig själv, av min kunskap, min erfarenhet, min sårbarhet och min ovillkorliga kärlek.
Inte helt och fullt på lika villkor (”jag har ju nyckeln”) men så nära jag kan komma denna likhet med min närvaro.
Möten jag knappast skulle få till i vardagen, möten jag knappast skulle få på ett ”vanligt” jobb.

Är jag tillräckligt frustrerad?
Eller är det så att jag har en massa kvar att lära även på denna arbetsplats?
Om teamarbete, om samarbete, om kollegial acceptans, om interna konflikter och gränssättning.
Om mig själv i relation till andra (som även de har nycklar)…
Min kropp och själ signalerar behov av regelbunden arbetstid och tid för sömn…

Har jag en tillräcklig längtan till något annat som inspirerar mig?
Jo, jag vill ha mer fritid… att ägna mina nära och kära, att odla min kreativitet…
Men vet jag vad jag vill göra med resten av mitt liv?

Är jag redo att bryta upp från mitt arbetsliv? Är jag redo att lämna mitt invanda livsmönster?
Att ha ett jobb utan möten och närvaro på den nivån jag alltid haft…

Klarar jag det? Vill jag det?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: