Skip to content

Ska jag kalla det ”Yrsel i repris”?

23 augusti 2013

Imorgon är det sex veckor. Sex veckor av subjektiv yrsel

Subjektiv eftersom den inte syns utåt. Jag vinglar ju inte omkring som vore jag berusad
Snubblar kanske lite oftare, lutar mig gärna mot eller håller i mig
Men inte märks det mycket utåt… Förutom att jag är trött och tagen,
ur form och alltmer gnällig…

Jag har varit yrslig förr… senast för 3½ år sedan…
Nu minns jag förstås inte exakt hur jag upplevde det då, jämfört med hur jag upplever det nu

Så jag kikade runt på denna min egen lilla blogg (som jag inte längre skriver på särskilt ofta)
Sökte på yrsel och hittade ett antal inlägg och inser att – jo, det var så här även då våren 2010

Jag noterade som vanligt att hjärnan ljög om att sängen tippade omkull, jag vet ju att det är en lögn o ligger still i lugn o ro. Intressant var att jag noterade att trots att JAG visst om att det var en lögn så vägrade mina muskler att inse det – trots att jag låg ner. Armar o axlar låg i beredskap, inte jättespända men betydligt mer än vad de borde. Det krävdes rätt lång tid med spänna hårt – slappna av i muskelgrupp efter muskelgrupp för att lura denna automatiskt förhöjda muskeltonus.

Inte konstigt att jag får så ont i musklerna då de är i ständig ”ramla omkull” beredskap. Men varför jag hade så ont i går kväll då jag vilat hela dagen…. inget för mig synligt samband.

Det känns mysko att promenera i min kropp, jag känner inte igen den… rörelsemönstret är annorlunda, känseln är annorlunda, svårt att beskriva o sätta ordet på.

Detta sammantaget gör att jag känner mig ledsen, uppgiven o maktlös.

Jag är inte orolig för att det ska vara något allvarligt fel på mig. Återigen vet jag att hjärnan är intakt (CT och MRT) *ler*

Men efter ungefär fem veckor så började jag känna att min ork och mitt tålamod var på upphällningen, att tårarna ville fram då jag pressades mot min vilja, mer än vad jag kunde hantera i mitt nuvarande skick.
Att inte vara i toppform under semesterperioden… är inte lämpligt inom vårdyrket

Jag kämpade för att sätta gränser – utifrån min ork och nuvarande kapacitet – utan att få förståelse eller respons

Så nu är jag istället hemskickad av bossen trots att jag hellre delvis jobbat vidare, i modifierad form, utifrån vad jag kan hantera just nu. Inte välkommen tillbaka förens jag ”är frisk”.

Samtidigt är jag mitt i detta nu så oerhört tacksam för det liv jag lever. För kärleken jag funnit och delar.
kärlek
Allt är som det ska i mitt liv –  Jag lever och njuter av varje stund – Oavsett vinglighet och yrsel – Oavsett tid och plats

Annonser
One Comment leave one →
  1. Erica permalink
    03 oktober 2013 14:56

    Hur har det gått med yrseln?
    Fått någon förklaring?

    Jag har haft i omgångar sen jag var 11. Har legat med yrsel nu i 4 veckor igen..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: