Hangups om fattigdom?
Det vällde över mig igen
Underläget
Det sociala arvet som inga högskolestudier kan sudda ut
Att alltid ha levt på marginalen sätter sina spår
——————————
Blir jag någonsin klar med detta?
Gör jag mig någonsin fri från fattigdomstänket?
När är jag redo att gå vidare och låta även ekonomi flöda i mitt liv?
——————————
Ensamstående föräldrar kan inte spara stora pengar
Kan inte lägga undan till framtiden
Liksom oavsett vad man tjänar…
Det går nätt och jämt runt
——————————
Pensionsspara?
Oups, jo det borde jag väl gjort…
Men det var aldrig möjligt
Är inte möjligt
——————————
Men tänk, det finns kanske en annan väg!
Att köpa en bostadsrätt
Sälja den med vinst den dag pensionen blir för knapp
o flytta till en hyresrätt då igen
Leva på vinsten och få guldkantad ålderdom
——————————
Hmmm, då är det bara det där med kontantinsats
Vem f-n har ett par hundra tusen upphostningsbart?
——————————
Kanske det är möjligt ändå,
om jag väljer att fortsätta leva lika snålt som förr
lägger undan varje överbliven krona
låter bli att resa
låter bli att köpa
låter bli att äta ute
låter bli att gå på kurser
låter bli att sätta guldkant på nuet
——————————
Är det värt det tro?
——————————
Eller kan jag tillåta mig att leva här och nu?
Låta bli att lägga energi och oro på min framtida ekonomi
Istället leva livet fullt ut
——————————
Lever jag det liv jag vill leva?
Kan jag släppa taget?
Här och nu
Ja, bostadskarriär är bra tills bubblan spricker, vilket jag förutspått årtionde efter årtionde, medan priserna bara fortsätter stiga… Låneknarket tycks aldig ta slut.
För mig/oss blev det ett ekonomiskt ”lyft”, när jag och min käresta flyttade ihop och dessutom har förmånen att bo i ett hus byggt 1960, där hyran är rimlig.
Varm, varm kram