Skip to content

Dödsångest eller ”bara” operationsångest?

04 oktober 2012

Sedan förra onsdagen kommer den över mig
gång på gång
Rädslan och sorgen
Den övermannar mig
Stjälper mig

Då jag andas i den och låter den vara
tillåter den att existera
accepterar dess närvaro
Då kan jag landa i att det är ok
att det blir bra
oavsett

Att jag levt ett gott liv
Att jag gjort så gott jag kunnat
allt jag förmått
för att utvecklas och växa
fyllas av kärleksflöde
och sprida den till de jag älskar
och de jag möter

Är detta den tid jag fått
så vet jag att jag levt väl
Älskat och förlåtit
så gott jag kunnat
Mött kärlek och förlåtelse
övat på att ta emot den

Visst vill jag få mer tid i livet
och visst inser jag att jag sannolikt får det
Ändå snörs halsen ihop
och tårarna stiger
gång på gång

Ikväll höll jag om min vuxna son
kunde inte hejda känslan
att det kanske är för sista gången
Den fyller mig
här och nu i min ensamhet

Vill att detta ska vara över
att jag ska få vara ute på andra sidan
ha vaknat ur narkosen
påbörjat min återhämtning

Detta vill jag inte ha

Att släppa taget
Tappa fotfästet
Överlämna mig själv
Utan kontroll

Kan jag acceptera och få sinnesro i detta?
Här och nu
Sekund för sekund

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: