Skip to content

Den täckta kvinnan – i Sverige då o nu

19 juni 2011

Jag har för första gången läst (lyssnat på) en bok av Aino Trosell

Jo jag älskar denna genre, en historisk roman där jag får följa både inre o yttre utveckling hos en ”verklig” person, en flicka/ung kvinna/vuxen kvinna genom sin nutid – utifrån hennes eget perspektiv.

Jag har läst många skildringar av denna typ, från flera olika tidsepoker, kulturer o länder. Att följa en dalkulla från 1860 talet fram till 1900 talet var stort o kändes nära. Min släkt på pappas sida är från dalarna, invandrad till Stockholm ungefär vid denna tid. Min släkt på mammas sida har i än senare tid drabbats av makt o beroendeställning mellan piga o herrskap.
Detta kommer mig nära, som mina egna historiska rötter.

Här hittar du flera olika recensioner av boken: ExpressenBokmaniaBokläsardagbok –  Boktoka

Flertalet uppskattar boken, att den är som bäst då huvudpersonen Hulda är barn o ung kvinna. Någon anser att författaren ”tappat” mot slutet o gärna hade kunnat låta boken om Hulda bli en triologi, att vi fått följa henne vidare genom vuxenlivet med samma detaljrikedom som då hon var barn/ung. Jag håller med i det mesta o erkänner att jag vill ha mer av Huldas historia.

**********************************************************************

Nu till rubriken.

Jag reflekterade en del efter att ha läst boken om Hulda. Om du tittar på youtube klippet ovan, strax före halvtid (ca 0,30) visas ett gammalt foto med en mängd kvinnor på en kaj i Stockholm, vanliga kvinnor av folket. Så klädde sig en anständig kvinna i Sverige för ca 100 år sedan – helt täckande klädsel inklusive sjalett. Jag ser ingen skillnad mot dagens hijab!!! (förutom kläderna i sig *ler*)

I boken får man följa Huldas känslor kring det oanständiga för en kvinna att visa håret, seden att täcka håret är stark men luckras upp så småningom med de nya tiderna kring sekelskiftet. Hulda reflekterar, i boken, över att hon är anständigt klädd o varken visar hals, handleder eller vrister.
Det var ingen som ”tvingade” kvinnorna att klä sig på detta sätt – seden var sådan o den var självklar även i vårt då kristna samhälle. Detta är bara drygt 100 år sedan – det är vår svenska historia några generationer tillbaka.

Utvecklingen av vår Svenska klädkod hade knappast med religionen att göra, däremot påverkade industrialiseringen kvinnans ställning o frigörelse. Bibeln har ju inte förändrat sitt innehåll på 100 år… eller? Men prästens o kyrkans makt har förändrats, patriarkatet har luckrats upp från det dåtida mer feodala bondesamhället.

Det är inte så länge sedan våra anmödrar bar en hijab-liknande klädsel. Hur kan man försöka förbjuda kvinnor att klä sig i hijab o niqab??? – Vad hade våra anmödrar känt om de plötsligt förbjudits att klä sig enligt sin tids o sitt kulturarvs seder?

Jag menar inte att det är dags att återta alla patriarkala seder o bruk som fanns i Sverige för 100 år sedan. Jag vill bara öppna för reflektion o eftertanke – för öppenhet, tolerans o acceptans. Det finns liksom inget ”vi o dom” om vi vidgar tidsperspektivet lite.

För…. det handlar väl inte om ren o skär religionsförföljelse denna allmänsvenska debatt om (vissa) muslimska kvinnors klädsel????

Läs gärna igenom FN´s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna o reflektera ytterligare!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 25 juni 2011 20:04

    Du är en klok kvinna ! Ditt inlägg gjorde mig glad och hoppfull. Anledningen är att jag är svensk konvertit (muslim) och har haft ”hijab” i snart 20 år. Fördomar finns det men vid min ålder så har de inte så stor betydelse. Men jag vet att det har det för våra muslimska ungdomar. Har för övrigt också en som som är 19 men som jag tyvärr inte har kontakt med. En lång historia. Önskar fortsatt trevlig midsommar !

    • 26 juni 2011 21:40

      Tack 🙂 Det var nog en tillfällighet om jag råkade uttrycka något klokt *ler*.

      Ibland så öppnas ögonen för något o det faller på plats, lite så kändes det då jag kopplade ihop detta ämne då o nu. Då jag ögnade igenom FN deklarationen blev det mer skrämmande hur utvecklingen ser ut… Jag vill leva i ett samhälle med mångfald, acceptans o respekt!
      Sorgligt o smärtsamt med barn vi förlorar, jag känner med dig. Jag berörde det ämnet den 11 juni då jag förundrades över o kände på smärtan för en stund.

      Varm kram till dig o all styrka på din väg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: