Skip to content

Jag tog mig ett återfall….

16 juni 2011

Jag som bestämt mig för att inte gå till jobbet då jag är sjuk…det där med sjuknärvaro ni vet….
Natten mot fredagen sov jag dåligt, jag hade fruktansvärt ont i lederna o musklerna… väl kända förebådande om feber i min kropp. Jag kunde duscha o äta frukost men kände o visste att jag var på god väg att bli sjuk.

Jag valde att ta alvedon o ipren o åkte mot jobbet.
Svårt att köra bil, svårt att orka redan då o där.

Tabletterna hade sin verkan o förmiddagens jobb var hanterbart, jag frös o gick omkring i fleeces tröja då alla andra svettades i värmen… .sen behövde jag vila o låg hela lunchen. Tänkte att jag skulle INTE ta fler tabletter. Inväntade ett möte kl 13, skälet (ursäkten) till att jag kämpat mig till jobbet, o åkte hem då det var klart.

*Suck*

Alla som tar sig återfall har en ursäkt… så även jag alltså. Ett möte var skälet jag gav mig själv att vara sjuknärvarande på jobbet igen – fast jag lovat mig själv att aldrig mer.

Osunt beteende, inte alls ta hand om o var rädd om mig själv. Inte alls att följa min etiska kod som sjuksköterska…

Återfall har alltid triggers, o jag vill gärna ta till dem för att rättfärdiga mitt beteende. Rädsla att någon ska tro att jag simulerar, att inte blir trodd alltså – sitter djupt i från barnsben då sjukdom inte var tillåtet.
Men oavsett triggers till återfallet så är ansvaret mitt, beslutet mitt.

Mina kollegor såg att jag inte var i skick o tyckte att jag borde åka hem igen. Goa människor. När jag sen väl flexade ut frågade en kollega:

– Du kommer väl på måndag.

Jag: -Det förutsätter jag.

O det förutsatte jag, men jag hade förstås ingen aning då… o kunde inte ha det heller. På måndagen undrade kollegorna igen, när jag trodde att jag skulle vara åter. Jag satte upp mitt mål att vara åter på onsdagen, förutsatt att jag var feberfri på tisdagen – vilket jag förstås inte var.  På tisdagen försvann dessutom rösten helt, men ännu inte febern. Vårdcentralen hade ingen hjälp att ge… virus tar sin tid… o det vet jag ju själv också…

På onsdag morgon gav jag upp, insåg att jag var körd för resten av veckan o ringde till jobbet o sa som det var. Att jag skulle bli borta hela veckan om inget mindre underverk inträffade.

Jag har lärt mig att det är viktigt att dela om mina misstag, för att göra dem verkliga o kunna dra lärdom av dem.
Jag tog mig alltså ett återfall i sjuknärvaro. Det kunde varit värre… jag kunde ha fortsatt min sjuknärvaro… inte slå på mig själv mera nu. Nu får jag träna vidare på att ta hand om mig själv även till kroppen.

En dag i taget, det viktigaste först – o det viktigaste just nu är att vila o låta kroppen komma i balans igen för att övervinna viruset som härjar i den. Sen är det dags att gå tillbaka till jobbet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: