Hoppa till innehåll

Neuropsykiatriskt funktionshinder – en bortförklaring för lathet/dumhet?

06 juni 2011

I mitten av maj var jag på en endagsföreläsning om ADHD o autismspektrumtillstånd. Jag har i många år varit intresserad av ämnet då jag mött många barn o vuxna vars liv komplicerats av omvärldens attityder (- typ, som den i rubriken ovan).

Läkaren som inledde dagen tog bland annat upp detta:

Det som gör det extra svårt att förstå de neuropsykiatriska funktionshindren är att vi alla känner igen oss i svårigheterna.

O jo, jag kan inte annat än hålla med. Ni som kikat in här tidigare vet att jag av o till funderar kring dessa svårigheter för min egen del – jag känner igen mig i delar, medans andra delar inte stämmer in. Jag kan se dessa drag hos andra i min omgivning o jag kan se svårigheter o lidande de leder till både i mitt eget o i andras liv. För mig är inte detta handikappande i någon större omfattning men jag upplever att jag får ökad insikt om mig själv ju mer jag lär mig o därmed kan sluta ”slå på mig själv”. Negativa reaktioner från mig själv o andra leder sällan till något gott – att istället kunna le överseende mot mig själv o känna igen personlighetsdraget kan underlätta.

Jag jobbar i en bransch där dessa utredningar görs o kan uppleva att det går mode i diagnoser. Tidigare var t ex borderline en ”slasktratt diagnos” d v s alla som inte uppfyllde kriterier för andra diagnoser men ändå hade ett stort lidande som påverkade deras liv fick den – numera är det neuropsykiatriska diagnoser som blivit ”slasktratt”… eller hmm, är det kanske inte så (?) Kanske är det vår kunskap som utvecklats om den mänskliga hjärnan, det mänskliga beteendet samtidigt som begreppet ”normalt” snävats in.

Även normalitetsämnet har jag berört tidigare – att vi i numera tycks sitta fast i ett normalitetsbegrepp som få av oss lyckas leva upp till. Strävan att tillhöra ”de normala” leder dessutom till att en utanförgrupp behövs, att jämföra sig med ”de onormala”… Ett stigmatiserande synsätt som endast leder till utanförskap, upplevd eller verklig, men framförallt är det oerhört skrämmande att för livstid bli placerad i de ”onormalas fack”.

Så, eftersom intresset ånyo väcktes tog jag hem o läste Stockholms läns landstings vårdprogram för ADHD, lindrig utvecklingsstörning o autismspektrumtillstånd – där hittade jag följande historiska tankegång:

ADHD, utvecklingsstörning o autistspektrumtillstånd har med all säkerhet alltid funnits. Åtminstone från medeltiden o framåt finns beskrivningar av personer med dessa svårigheter. Beteckningarna för de olika tillstånden har varierat liksom synen på funktionsnedsättningarna.

O visst, då jag tänker tillbaka på samtal jag haft med äldre generationer så visst har det alltid funnits ”udda” personer i bygderna, men ett par generationer tillbaka då inte alla måste gå 12 år i teoretisk skola med ”fritt lärande under ansvar” så kanske det fanns andra alternativ. Ser vi bra 30 år tillbaka i tiden, då jag gick i skolan, så fanns ännu praktiska gymnasieprogram för de som hade svårt i klassrumssituationen. Lite före min tid fanns lärlingssystem för de som hade kunskapen i händerna – oerhört kompetenta o driftiga hantverkare som inte var mindre värda eller ”onormala” – de hade bara valt en annan väg än den nu allomfattande – o enda – teoretiska vägen. Där ramlar jag in på denna förklarande beskrivning i vårdprogrammet:

De krav som i allmänhet ställs på såväl barns o ungdomar som vuxna har förändrats över tid. Skola o arbetsliv har förändrats liksom den fysiska, kemiska o sociala miljön. Hur funktionshindrad en person med funktionsnedsättning blir varierar med vilka krav som ställs, personens övriga förmågor o vilka möjligheter att kompensera som erbjuds i omgivningen. – Autistiska syndrom eller måttlig till svår utvecklingsstörning har säkert inneburit funktionshinder i all tider – medan lindrigare varianter som idag innebär funktionshinder, kanske inte medförde några större problem för bara någon generation sedan.
Mycket tyder på att många fler nu än förr är drabbade av anpassningssvårigheter på grund av dålig överensstämmedse mellan krav o förmåga.

Samtidigt får vi inte missa att, inte ett fåtal, som har svårigheter att klara sina dagliga liv – alltså har funktionsnedsättning – kan ha högre begåvningsnivå än ”normalt”. Det gör kanske detta ännu svårare att förstå för den oinvigde… att en neuropsykiatrisk diagnos varken handlar om att ”vara dum i huvudet” eller ”lat”.
Alla är individer o har olika svårigheter o olika behov, att jag tappar bort saker hemma (se gårdagens inlägg) betyder t ex inte att jag behöver stödinsatser i hemmet – men för den som behöver det så är det fantastiskt om kompetensen finns. Här är en underbart lärorik film i ämnet, där även den viktiga insatsen boendestöd o dess kompetens tas upp:


Självklart handlar detta mitt intresse delvis om att även jag känner igen mig i personlighetsdragen o i vissa av svårigheterna. Känslan av att ”vara fel” o ”annorlunda” präglades tidigt i mig under min barndom, att inte riktigt förstå det sociala spelets regler varken som barn, tonåring eller vuxen. Jag tillhör de normalbegåvades skara o har utvecklat kompensatoriska system för mina ”svaga sidor” – precis som de flesta av oss gör, att jag är kvinna har sannolikt underlättat för mig (pojkar/män har ofta svårare med kompensatoriska system).

Att jag nu som 40-åring, arbetandes i en verksamhet där kunskap ska/bör finnas, ställs inför behovet att säga ” – Men du, jag är inte dum i huvudet” gör att jag reflekterar över hur normalitetsbegreppet ser ut även i sjukvården – förväntas även vi vara exakt lika eller finns utrymme för individuella variationer.

Med andra ord – får jag vara jag o du vara du? Duger vi som vi är med våra individuella förutsättningar, kunskaper o egenheter? Eller måste vi passa in i en ”normalitets” ram?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: