Hoppa till innehåll

Magvarning… o acceptans… ledde till livets mysterium

04 juni 2011

Mina nu vuxna barn hade roligt åt mig sist de var hemma samtidigt, eller hmmm, de gjorde sig lustiga på min bekostnad – dottern knäppte ett inte alltför fördelaktigt foto:

Jo, jag har vuxit med åren…typ… O jag har liksom slutat bry mig….Under många år kämpade jag emot som så många andra kvinnor – denna kulturella norm att alla ska se likadana ut har många uttryck.

Det har gått i etapper detta med min acceptans:

  • När jag bytte upp mig från storlek 38 till 40…
  • När jag nyligen insåg att storlek 42 var ännu bekvämare än storlek 40…

Acceptansen tog ett nytt jättekliv:

  • När jag slutade spänna magmusklerna för att se smalare ut *ler* en vana jag haft ända sedan jag var barn.

Jag trodde jag hade slutat med det (att dra in magen) redan i höstas men insåg här under våren att jag hade slutat dra in den medvetet, men att jag omedvetet fortsatt. Så snart jag inte var uppmärksam på mig själv o min kroppshållning så åkte magen in igen.
Jag har även hunnit notera att min kropp – o mage på insidan (tarmfunktion) – mår betydligt bättre av att få leva sitt eget liv utan min inblandning med spända magmuskler….

Den senaste tiden har jag åter tränat mer medveten närvaro o mer qi gong i vardagen. Vilket till stor del bygger på att slappna av i kroppen o vara i nuet, precis som jag är – i acceptans av mig själv o mitt här o nu i livet. I varje stund, i varje rörelse o i varje känsla. Allt går över o allt är bra i mitt liv.

Om jag lyfter blicken för en stund o reflekterar över hur vi alla ser ut om 200 år *asg* så blir det plötsligt helt oväsentligt med storleken på min mage:

Utseendefixering är inlärt kulturellt beteende o jag är lika präglad som alla andra i denna kultur. Det kändes så befriande o upplyftande att då använda denna tankeövning på dilemmat 🙂

Tankeövningen kommer ursprungligen från en buddhistisk mindfulness munk o handlar om en konfliktsituation mellan två älskande – att då göra denna övning leder till att man istället för att bråka vill ägna sig åt ”kramandets meditationsövning”.

Visst är det en vacker tankeövning!! Jag älskar den i sin enkelhet, den liksom tar ner mig (oss?) på jorden o ger lite perspektiv till universums storhet. Vi är unika, precis som allt o alla andra men ändå bara som en blinkning i evigheten.

Stor, ofattbart, vackert! En dag i taget – jag lever här o nu, njuter av varje stund o varje ny lärdom med öppet hjärta o full av kärlek!

Tack älskade ungdomar som med ett asg o ett foto av min mage fick mig att återigen minnas munkens ord o inse storheten i livets mysterium.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: