Skip to content

Vad är min drivkraft i livet?

13 maj 2011

Målet eller vägen dit?

Jag läste en artikel om en svensk EU politiker. I marginalen fanns en rad ”personligt” om henne, ni vet de vanliga: född, familj, bostad, karriär, senaste bok o sen på slutet drivkraft:

att ha gjort världen lite bättre när jag dör

Det är hennes drivkraft o jag respekterar den fullt ut, men för mig innehåller den grundproblemet i mitt liv. Att göra.

Ett av mina livsproblem har alltid varit att göra, helst för någon annans skull, åt någon annan, till någon annan – för att göra denne glad, underlätta dennes liv eller kanske helt enkelt som ett sätt att tro att om jag gör åt denne så kommer jag själv att få detsamma tillbaka(?).
Annars har jag ofta gjort för för att någon annan åtminstone ska se att jag finns, att jag kan – o helst också bekräfta att jag duger o är bra/duktig.

Målet, för mig i mitt liv, är att uppnå harmoni o acceptans i nuet. Att jag, den dagen det är dags att dö, får göra just detta i acceptans i nuet.

Jag har alltså ett mål som jag dagligen använder mig av för att mer o mer stanna upp o vara i mig själv. Vägen dit är slingrig då jag behöver röra mig från den ena ytterligheten som fastnade i mitt liv då jag var liten o som därefter levt kvar o närts av mig själv. Den andra ytterligheten är i varandet, här o nu – då behövs inte längre då & sen. Befrielsen o harmonin ligger i just detta – att leva i nuet utan att värdera det.

Jag är medveten om att i görandet ligger min gnällighet, min harm/småaktighet, min hämndlystnad o min bitterhet. En massa oberabetade känslor på barnnivå som jag har svårt att hantera i denna min vuxna kropp o själ.

Vägen är livets alla NU, alla processer, allt skeende i och omkring mig. Då jag är i nuet o släpper dåtidens göranden o framtidens oro då kommer även vägen att fyllas med harmoni o acceptans.

Vartenda ögonblick kan vara det sista. Det får inte finnas någonting i livet som bara är en passage från en plats till en annan. Varenda promenad måste gås som om den var allt man hade kvar.

En del dagar glömmer jag förstås bort detta ganska totalt, kommer ihåg några få andetag med här o nu. Ibland då livet är extra tungt så flämtar jag mer efter luft men påminner mig ändå om att jag vet att det går. Andra dagar går det bättre o jag upplever mer acceptans o harmoni i nuet.  Detta är min väg, den jag mår gott av.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 13 maj 2011 13:26

    Spännande fråga som man bör ställa sig själv ofta. I onsdag hade jag anledning att fördjupa mig i frågan. Då blev mitt svar ”målet i mitt liv är att må bra”. För att nå ditt krävs en massa beslut, delmål och villighet, inte minst att ta hand om sig själv. Det är lite berg och dalbana i mitt liv, som för många andra, men målet är att må bra oavsett om jag inte alltid lyckas.
    Imorgon kanske jag hittar en annan tråd att dra i det är det som är så spännande med att leva. Föresten tänker ofta på dig och saknar dig. Kram

    • 18 maj 2011 20:45

      Goa du, visst är livet härligt som ger oss så många olika trådar att dra i 😉

      O du är i mina tankar!

      Tack för att du vill vara min vän o att jag får vara din ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: