Skip to content

Att våga känna på barndomsångesten o dela

03 maj 2011

En kväll nyligen då jag besökte vänner som har en liten tös strax under året hände något med mig, oväntat o starkt.

Tösen skulle sova o har för vana att somna själv i sin säng men denna kväll skrek hon en liten stund, mer än vanligt. Hennes mamma stängde ytterligare en dörr, köksdörren, mellan oss o flickan.

Då ramlade ångesten över mig:

Jag:- Nej, du får inte stänga köksdörren!

Mamman: – Men hon hör våra röster o därför somnar hon inte.

Jag andades, kände ångesten skölja över mig o insåg att detta hade ingenting med Här o Nu att göra – denna mamma känner sin dotter o vill hennes bästa i alla lägen. Detta var en djup barndomsångest som sköljde över mig.

——————————————————————————————————————–

Min mor har stolt berättat hur enkelt det var att få mig att sova på nätterna direkt efter hemkomsten från BB då jag alltså var mindre än en vecka gammal:

Hon ställde barnsängen i köket o stängde dörren, la sig sedan o sov i sovrummet längre bort i huset med ytterligare en stängd dörr mellan sig själv o spädbarnet (som var jag). Jag vaknade inte ens första natten för nattmål (?) vilket annars är rätt normalt för så späda barn…. jag undrar jag – min känsla säger mig att jag visst vaknade som alla andra spädbarn.
Jag har läst en del anknytningsteori (här hittar du en artikel i ämnet) o då jag tänker mig in i spädbarnets (min egen) övergivenhetspanik så väller först vreden o sedan sorgen över mig.

Då jag läser artikeln reflekterar jag över om min anknytningsproblematik (inte bara det jag skriver om i just detta nu aktuella inlägg) kan vara en bidragande orsak till mina ”bokstavsdrag”:

…. den ”sociala hjärnan” och refererar framför allt till de ­främre delarna av hjärnbarken som är viktiga för vår förmåga att hantera känslor. Det är mycket tack vare dessa som vi kan känna empati, avläsa andras sinnesstämning, uppfatta sociala koder och reglera känsloimpulser.

Vi föds inte med de här förmågorna, de utvecklas nästan helt efter födseln. Det sker inte heller automatiskt, utan utvecklingen är ”erfarenhetsberoende”.

Min mor har ju alltid ansett att jag var ”annorlunda” o jag har ofta känt mig ”fel” o ”oduglig”…

…Ur ett evolutionärt perspektiv finns det en stor fördel med att spädbarnets hjärna är så outvecklad vid födseln. Det gör att vi människor kan anpassas efter den sociala miljö och kultur som vi föds in i.

Men att det lilla barnets hjärna är så formbar medför också risker. Den sociala hjärnan anses vara särskilt känslig för de erfarenheter som barn gör mellan sex och arton månaders ålder. Blir man försummad under den perioden kan det hindra utvecklingen av hjärnan och försämra den emotionella förmågan.

Tänkvärt. Vad är hönan o vad är ägget liksom? Vad är genetiskt förutbestämt o vad sker i samspel med omgivningen? Detta är tankar jag haft länge även professionellt, inte bara för egen del. Det är inte alltid så enkelt som det Västerländska skolmedicinska paradigmet hävdar – reservdelstänket som löser allt biokemiskt med syntetiska läkemedel…Det finns en djupare helhet, ett djupare sammanhang – ofta mer komplicerat än vi anar.

Det handlar inte om att skuldbelägga varken min mamma eller någon annan. Alla föräldrar gör så gott de kan, efter bästa förmåga, o alla gör vi olika misstag. Man kan inte ge annat än vad man själv fått… om man inte hunnit skaffa sig det (reparera sig) på annat sätt senare i livet.

——————————————————————————————————————–

Inte så konstigt att jag kände ångest då min väninna stängde köksdörren *ler* men det handlade inte om henne o hennes dotter – det väckte en djup känsla i mig. Härligt nog är jag så trygg i dessa vänners sällskap att jag efter att ha andats lite kunde dela med mig av vad som hände i mig o varför.

Det är helande att låta barndomsångest komma upp till ytan o dela den med trygga vänner, jag känner stor tacksamhet till livet som ger mig dessa möjligheter att känna, reflektera o dela – i trygghet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 04 maj 2011 10:32

    Jag är imponerad av din direkthet! Det är det jag tycker om med dig! Inga omskrivningar eller konstigheter.

    Jag förstår din reaktion och samtidigt gillar jag din klarsynthet över att det handlar om DIG och inte om mamman. Hon tänkte i ett annat perspektiv. Inte att barnet skulle störa er, utan att ni störde barnet, medan det väckte ångest på ett annat sätt och av andra skäl för dig. Det krävs en del för att se att ens egen verklighet inte alltid är någon annans. Tack för att du finns och att du är den du är! ♥

    • 06 maj 2011 21:50

      Tack goa vän – det är så underbart att ha vänner som accepterar mig som jag är, som jag inte skrämmer slag på…. *ler*

      Tack för att du vill vara min vän o att jag får vara din!

  2. torgust permalink
    05 maj 2011 09:11

    Ja, det är så viktigt och bra, och svårt att förstå att starka känslor som väller upp ofta handlar om det förflutna. Jag har fått mycket hjälp av Inger Edelfeldts bok: ”Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor” Bara titeln räcker långt OM jag kan ha den i minne, när värstakänslorna väller fram.
    När det gäller anknytningsteorin så är Tor Wennerbergs: ”Vi är våra relationer”, en (bitvis svårläst) guldgruva, som redovisar den senaste forskningen. Jag återvänder gång på gång bl a till kapitlet om trauma och dissociation. Många s k bokstavsbarn har enligt min mening genomgått svåra anknytningstrauman vid späd ålder, där övergivenhet, som den du beskriver eller i mer subtil form kan skapa djupa, svåråtkomliga, men absolut läkbara sår.
    Varm kram

    • 06 maj 2011 21:54

      Mmmm, den boken ska jag nog leta rätt på….den om känslor alltså…låter som något att ”bita i”

      Tänk att både du o jag grubblat över detta möjliga samband mellan anknytningsteori o bokstavsdiagnoser…. Jag har länge tänkt läsa mer anknytningsteori – tack även för det tipset!

      Vi har allt samma litteratursmak du o jag *ler*

      Tack för att du är du! *Kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: