Hoppa till innehåll

Den är död mamma….

02 mars 2011

Min vuxna dotter föreslog en gemensam middag, helt spontant, en kväll för en tid sedan. Jag hade hittat ett recept på vegetariska frikadeller som hon ville pröva o det är alltid roligare att pröva ett nytt recept tillsammans än ensam. Vi gick o handlade det som behövdes – frikadellerna skulle baseras på mandlar, ströbröd o lagrad ost:

Vi gjorde färsk potatismos o en god sallad till – det var överraskande gott! Där satt vi så med tända ljus, åt o småpratade… jag med ansiktet vänt mot hennes kök, hon mittemot mig med ansiktet mot vardagsrummet.

Då vi avslutat måltiden kliade det plötsligt i mina fingrar. Denna röklucka (?) ovanför hennes spis har varit igengrodd länge nu… Både jag o dottern är för korta för att nå den på egen hand o utan assistans. Impulsiv som jag är så tyckte jag att nu var det dags att ge den en omgång. Jag klättrade upp o balanserade ovanför spisen men dottern som stöd o hantlangare. Inte lätt att få den ren men åtminstone blev den renare….

Fylld med energi av den lyckade rengöringen kom jag på att vi länge pratat om att hjälpas åt att dra fram hennes spis för att rengöra bakom den – så jag skred till verket.

Dottern: – Mamma, det kan finns spindlar där bakom spisen – du får INTE städa bort dem igen! De är mina ekologiska skadedjursbekämpare.

Jag: – *suck* Jag SKA vara försiktig…

Vi/hon har inte dragit fram spisen sedan vi inflyttnings städade för 1½ år sedan. Då hade vi stora svårigheter med att montera bort dörrarna till köksskåpen o en dörr gick sönder i allt bök… det tog sin lilla tid att få den felanmäld o utbytt. Nu kom jag på den klipska idén att skruva bort handtagen o därigenom enkelt o smidigt kunna dra fram spisen.

Jag undrar vart sjutton jag hade hjärnan stationerad förra gången…. inte närvarande åtminstone…

Vi är ett bra team dottern o jag, både i matlagning o städning!

Hon har bjudit på middag ett par gånger efter detta middag/städnings tillfälle o återigen nu i måndags kväll då vi mös tillsammans. Jag tog hand om disken o plötsligt så ser dottern jätteledsen ut o sträcker sig mot skåpdörren framför min mage:

Dottern: – Den är död mamma…

Jag: -???

Dottern öppnar skåpdörren o visar mig en mosad spindelrest på insidan av den.

Jag: – *asg* Jag blev faktiskt lite rädd nu, över vem som dött alltså… du såg så ledsen o allvarlig ut. Har du råkat ha ihjäl spindeln på egen hand???

Dotter: – Jag vet inte…. det är faktiskt inget roligt. Den tog ju hand om de förb…de pälsängrarna som bor i den här lägenheten.

Jag: -Älskade dotter, minns du att du hade spindelfobi ända tills för ett par år sedan???

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: