Skip to content

Då jag träffade Cykeltaxi Carl fick jag en känsla av vördnad

22 februari 2011
tags:

Jag har hos tonårsmorsan läst om Carl med cykeltaxin, men jag har aldrig mött honom eller faktiskt ens sett honom cyklande i Uppsala. Jag visste att han rest över stora delar av världen men att han sedan många år levt under bar himmel o kämpat för sin försörjning med sin cykeltaxi.

Så var jag barnvakt åt barnbarnet en natt då hennes unga mor Myggan var ute o svirade – kvart över fyra på morgonen knackade hon på mitt sovrumsfönster o ville bli insläppt. Då jag kom till ytterdörren nyvaken, barfota o i morgonrock så inser jag att Carl skjutsat hem henne o hennes sällskap med sin cykeltaxi. Myggan var aningen överförfriskad o fnissade glatt över detta samtidigt som hon var berörd av mötet med Carl o hans liv. Jag hejade på den lilla gruppen o fick efter lite hyssjade in Myggan i porten o lägenheten för att sova några timmar innan lilltösen skulle vakna.

På förmiddagen promenerade Myggan o jag ner mot stan då jag skulle ta tåget till Stockholm o hon bussen hem – då mötte vi Carl igen:


Jag erkänner jag överraskades o överväldigades av hans leende, hans ödmjukhet o hans varma blick. Jag drunknade lite där o då i här o nu…
Jag fick en spontan känsla av att vilja buga mig i vördnad enligt buddhistisk tradition. Nu har jag förstått att Carl inte är buddhist o han kanske hade missuppfattat mig om jag följt min känsla. Ändå kvarstår känslan o då jag återigen läser Fatous intervju med honom misstänker jag att hon hade en liknande upplevelse.

Tänk hur små saker i livet kan berika – genom en tonåring som kommer hem i gryningen – möten med människor jag annars kanske aldrig mött. Möten som leder till samtal om livet o dess villkor, om att vara människa o allas lika värde trots o tack vare våra olikheter.

Här hittar du tonårsmorsans snart två år gammal intervju med Carl

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 22 februari 2011 10:18

    Ja, han är verkligen en speciell person att träffa. Jag får, liksom du en särskild känsla när vi ses! Han är en fin människa, Carl.

  2. 22 februari 2011 20:51

    De där mötena med människor som är på riktigt, de lämnar spår för resten av livet oavsett hur länge mötet varar. Efter ett sådant möte har något lite i livet förändrats. Det är stort.

    • 06 mars 2011 14:14

      Jo, det är så… lite på samma sätt att få samtala med dig. Inte så att jag vill buga mig men en stor ödmjukhet inför livet infinner sig då vi möts. Det är gott att känna dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: