Skip to content

Om feber o sjuknärvaro

13 januari 2011

Jag har haft en del intressanta diskussioner med med vänner o bekanta om feber o sjuknärvaro på jobbet . När man känner sig febrig o hängig o termometern ändå stannar under 37,5 grader så går de flesta av oss till jobbet för att undvika att känna sig som en simulant.

Så läste jag en artikel i tidningen Doktorn som brukar ligga i väntrummet på vår vårdcentral o funderade vidare

  • Enligt vedertagen definition har en person feber om den morgontemperaturen rektalt är över 37,5 alternativt eftermiddagstemperaturen är över 38,0

googlad bildDet intressanta tycket jag är att NORMAL temperatur varierar mellan 36,8 +/- 0,5 grader hos  olika individer. Det innebär att de som har 36,3 i morgontemp o alltså 36,8 i eftermiddagstemp kommer att känna sig feberpåverkad redan då termometern passerar 37 grader – eller hur? Medans en annan individ som har 37,3 grader i morgontemp inte känner sig påverkad vid 37,8 grader – alltså en hel grads individuell skillnad.

Detta är inofficiellt väl känt inom sjukvården – att det som är feber för en person är en helt normal temperatur för en annan person – men inget man pratar om. Ingen hänsyn tas till detta vid bedömning av en patient, vilket jag finner lite märkligt… Som sjuksköterska har jag mer koll på eventuell frossbrytning hos patienten än just siffrorna som termometern visar – då frossa kan betyda att det är bakterier som spökar i kroppen o antibiotika behövs.

Hur ska då feber generellt behandlas ?

Det har varit en hel del skriverier om Paracetamol den sista tiden i media – Alvedon/Panodil som är det vanligaste preparatet vid feber i Sverige. Egentligen är egenvårds rekommendationen vid feber att:

  • hålla rummet svalt
  • klä sig i svala kläder
  • badda panna o handleder med handduk fuktad med kallt vatten
  • dricka mycket
  • slutligen – använda febernedsättande medel vid behov (egentligen för att möjliggöra att orka drick o ev äta lite)

Nu är det ju inte så här det ser ut för oss i dagens samhälle. Alla vet vi att vi är mer sjuknärvarande på våra arbetsplatser p g a karensdag o höga krav från oss själva, arbetskamrater o arbetsgivare. Det mesta går med Alvedon o Ipren i kroppen….

I Metro den 4 januari i år hittade jag rubriken Sjuka svenskar jobbar ändå, där man hävdar att 42 % av svenskarna väljer att ta en värktablett o gå till jobbet:

Många är väldigt lojala mot sin arbetsplats o sina kollegor, men det kanske också har med karensdagen att göra. Att man känner att det kostar för mycket att stanna hemma.

Själv brukar jag hålla på jobbet ungefär tills jag har 38,5 – är det sunt att en sjuksköterska går o jobbar i det skicket?? men det blir ju så förbaskat dyrt annars… o kollegorna får slita ont… Här skrev jag ett inlägg om då jag för en gång skull stannade hemma då jag var sjuk.
Hittade ett blogginlägg av en underläkare på temat som tillsammans med efterföljande kommentarer gav en rätt bra bild av hur många av oss fungerar… inte minst vårdpersonal alltså.

Frågan är vad som händer på längre sikt med hälsan då vi pressar oss till jobbet i alla lägen…

Feber är ju inte en sjukdom utan kroppens sätt att utsätta oönskade smittoämnen för en ovänlig miljö – de får svårare att föröka sig då kroppstemperaturen är högre.
Då vi sänker febern med piller tar vi bort denna skyddsmekanism o smittoämnena kan föröka sig vidare bäst de vill… vi sabbar alltså för oss själva då vi inte låter febern verka medans vi vilar o följer egenvårdsråden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 13 januari 2011 20:32

    I Mia Törnbloms sista bok om ledarskap ”Du Leder” säger hon att en sjuk medarbetare är lojal när den stannar hemma. Jag är lite enig. Jag kan bli irriterad på arbetskamrater som stoltserar att de är på jobbet trots att de är sjuka. Själv vill jag ogärna bli smittad och säkerligen inte heller andra arbetskamrater. Däremot är det ju illa att man känner att man knappt har råd att stanna hemma. Lever man på marginalerna så är sannerligen ekonomisk bortfall på grund av sjukdom en katastrof.

  2. Jonas permalink
    20 februari 2013 08:02

    Att gå och sprida smitta till arbetskamrater och eventuella patienter, elever eller kunder är inte solidariskt mot vare sig arbetskamrater eller andra i omgivningen utan bara egoistiskt ekonomiskt tänk eller någon naiv idé om att man är oersättlig.

    • 22 februari 2013 22:12

      Så rätt, sannolikt en kombination av en sjuksköterskas ekonomi och Florence naivitet 🙂

  3. Trollet permalink
    27 oktober 2015 09:19

    Ett gammalt inlägg, men alltid aktuellt..kan man väl säga..
    Jag skulle vara ”duktig” som alla andra och jobba fast man var lite snorig och varm. Det gick ju för de andra, så varför inte jag ?!!

    Tacken blev 2 månaders sjukskrivning med en temp på 38,5 grader så fort jag slog upp ögonlocken. Det togs blodprover och allt möjligt, men inga baciller hittades..nada..

    Efteråt fick jag en trolig förklaring; att kroppens termostat ”fastnat” när jag jobbade och var förkyld. Alvedon etc var inget som hjälpte.
    Till slut släppte det av sig själv…men jag har blivit uppmärksam på det där med temperaturen i kroppen när man är hängig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: