Skip to content

Kvinnlig simultankapacitet – ett vansinne som går över styr med tiden

27 december 2010

Det är ett par månader  sedan nu som jag läste boken När livet stannar, några saker som författaren tog upp har jag gått o grunnat på sedan dess.

Malin Sävstam beskriver hur hennes livsekvationen, före Thailandsresan, inte gick ihop trots att jobbet var både roligt o spännande. Att hon var en sönderstressad, överambitiös mamma med stort socialt liv o behov av att hålla kroppen i trim. Hur hon  i sitt huvud ständigt hade en lista med saker o ting som skulle bockas av. Efter katastrofen då hon förlorade större delen av sin familj har allt blivit annorlunda, även hennes sätt att se på livets stress o press.

Nog är vi många kvinnor o kanske även män (?) som känner igen oss detta…(även om de flesta av oss inte varit med om det trauma Malin genomlevt).
Jag känner igen mig i den ohållbara livsekvationen o då har jag ändå ofta uteslutit socialt liv o träning för att få ihop det i mitt liv – kanske blir det lättare så som ensamstående. Listorna i huvudet med saker som ska göras har jag ju skrivit om gång på gång o om minnet som diffar då ekvationerna inte går ihop….

I slutet av boken sammanfattar Malin Sävstam sitt budskap med dessa tänkvärda ord:

Vi kvinnor skryter ofta o slår oss för bröstet när vi talar om hur duktiga vi är på simultankapacitet… … Det finns väl inget bra med att göra en massa saker samtidigt!
…. Alla med samma överambitiösa tro att livet ska vare en snabbhetsresa där så mycket som möjligt ska göras samtidigt.
Vi kvinnor måste verkligen öva oss på att göra en sak i taget o göra den saken medvetet.

Fasiken vad hon har rätt den kvinnan!

Nog minns jag de ironiska skämten om männen som inte kan göra två saker samtidigt eller typ ”inte kan gå o tugga tuggummi på samma gång” (Magnus Uggla citat) – medans vi kvinnor sköter allt simultant utan bekymmer. MEN DET BLIR BEKYMMER MED ÅREN, vi klarar inte att hålla den takten o framförallt – vi mår inte bra av det!
Jag vet med mig att jag var stresstålig då jag var ung ensamstående mamma o studerade på högskolan. Nu är jag inte ”stresstålig” längre, jag VILL inte ens ha ett jobb där det krävs.
Jag vill ha ett liv o livskvalitet – här o nu – i mitt privata liv men även på jobbet.

Det är nog ingen som öppet ”kräver” att kvinnor ska ha denna simultankapacitet, det är liksom bara ”normalt” o allmänt känt att vi fungerar så från tidig ålder. Kvinnor fostras in i detta mönster o är ”duktiga” på ett självklart sätt. Att kunna ha många bollar i luften samtidigt är även vårt eget självklara ”krav” på oss själva o varandra.

Jo jag är feminist *ler* o intresserad av kulturella könsroller – jag nämnde en intressant bok i ämnet här – hur vi fungerar o varför. Än mer intresserad är jag ur ett helhets o hälsoperspektiv, hur kan vi genom att bli medvetna om hur vi präglar o fostrar våra barn förändra dessa processer o kanske, kanske, kan framtida generationer får en bättre livskvalitet 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 18 januari 2011 14:01

    Jag har förstått hur viktigt det är att förstå och lära av ”männen”, när det gäller att göra en sak i taget, vara här och nu. All denna kvantitet som sannolikt eller i mycket stor utsträckning inte är något annat än ”reproduktion” av något som jag tidigare lärt mig – på gott och ont – i en situation som inte alls är densamma idag, tillsammans med människor och en tid som absolut inte har med den situation som jag befinner mig i nu och jag tar inte in, jag lyssnar inte, jag kan inte upptäcka något annat än det jag redan tänkt. Det finns i min värld både män och kvinnor som rusar, inte stannar upp och lyssnar, precis som det också finns de som också lyssnar, finns nära och som är här och nu. Dessa personer är idag viktiga för mig som förebilder. Frågorna är hur många som helst, precis som svaren. De du formulerar är oerhört viktiga och berör mig på djupet. Önskar en bra dag 🙂

    • 19 januari 2011 08:49

      Jo, frågorna är liksom svaren många – det är härligt att reflektera själv o att få ta del av andras reflektioner vilket kan leda till nya o fördjupande reflektioner. Sen är tanken inte allt…. Närvaron här o nu är mer, men det tar tid att lära om.
      Att omge sig med personer som är närvarande o kärleksfulla är gott o viktigt 🙂
      *kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: