Skip to content

Har jag släppt kontrollen eller har det slagit slint (?)

21 december 2010

Min vuxna dotter har påtalat för mig att jag har ett nytt beteende hemma sedan jag slutade jobba i månadsskiftet. För min dotter är det nya beteenden som hon inte stött på hos mig tidigare.

Jag gör inte färdigt något på mitt vanliga strukturerade sätt utan går vidare mitt i o påbörjar något annat.

Hon bor ju inte hemma så hon har heller inte sett förändringarna lika tydligt, som att jag inte lagar mat, städar, diskar o sånt per automatik längre.

Men visst kan jag förstå att dottern undrar *ler*
Jag vet ju att jag under hösten noterade skillnaden mellan att bli oroad över att jag glömde ofta o mycket o övergången till att inte bry mig om att jag tappade tanken jag nyss tänkt.

Nu börjar jag kunna observera mig själv, liksom utifrån, o förstå hur det ter sig i dotterns ögon:

Då jag satt igång tvättmaskinen framåt åttatiden igår kväll – o samtidigt passat på att sortera ut de barnkläder som barnbarnet växt ur –  tänkte jag att att jag borde nog ha ätit middag…

Men så tänkte jag att det vore bra att ha vikt o lagt undan den torra tvätten innan det är dags att hänga den blöta, så jag påbörjar vikandet. Då jag ändå bar rena handdukar till badrummet passade jag på att slinka in i köket för att…

… fylla vatten i tekokaren o slå på den – passade på att ta fram vattenkannan o ställde den på diskbänken – så att jag ska komma ihåg att vattna blommorna imorgon.
Öppnade kylskåpet för att ta fram smör o ost – men gick istället o – hämtade en bricka att lägga smörgåsarna på, sedan tog jag ut det jag behövde ur kylskåpet o stängde det. Bredde mina smörgåsar o lät de ligga o vänta på vattenkokaren medans jag återgick till att vika tvätt…

Det är inte så att jag är förvirrad, men jag bryr mig inte att vara så strukturerad o organiserad.
För många år sedan hade jag listor på vilka jag skrev ner allt jag behövde göra o sedan njöt av att få styrka på dem. Dessa listor ärvde jag från min mamma hon skrev sådana även då hon ännu levde med min pappa o den officiella storyn lyder att pappa på listan skrev ”kippa efter andan” men att mamma strök positionen efter ett par veckor…. Med tiden övergick dessa listor till att vara integrerade i mig, jag hade god kontroll även utan listorna. Numera tycks jag helt krasst strunta i vilket, saker får o kan vara ogjorda…

Jag tror att jag sänkt ribban – äntligen!!! Tänk ändå om jag förstått att prioritera livet här o nu då barnen var små… istället för att hela tiden försöka åstadkomma det omöjliga perfekta o slå på mig själv då jag inte lyckades…

Är det så här livet blir då kontrollbehovet minskar i vardagen?
Eller är det så här då livet blir då minnet diffar alltmer o förnekelsen träder in?

Hmmm, det känns som om jag mår gott av detta mer avslappnade förhållningssätt till mig själv o livet

– En dag i taget o det viktigaste först… plötsligt får dessa ord ett nytt innehåll o mera mening 😉


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
One Comment leave one →
  1. 23 december 2010 10:04

    Du behöver den här tiden så du kan utveckla sidan att ta emot saker som de kommer. Att till och med inte slutföra något för att det kommer en känsla att ta hand om emellan eller bara en njutning eller en vilja att göra något viktigare. Viktigt är sällan det som syns utan oftare det som känns.
    Tack för din fina spegling igår. Först kunde jag inte ta till mig hur fin den var trots att jag sa tack, men senare på kvällen och nu på morgonen har den värmt mig. Tack 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: