Skip to content

Att vara minnesstörd i praktiken

11 december 2010

Igår efter anställningsintervjun i Sollentuna lunchade jag med en väninna, tidigare arbetskamrat, jag pratat med i telefon tidigare i veckan. Vi har inte setts sedan i januari men hörts per telefon emellanåt så vi har hållit oss relativt uppdaterade om varandras liv o arbetsliv.

Så sitter jag där o berättar för henne om intervjun o tackar för feedbacken hon gav inför intervjun.

Jag: -Tänk vilket stort inflytande du har på mig med dina kloka tankar, trots att vi inte pratar så ofta.

Sen började jag berätta om en idé att erbjuda mina tjänster till ett bemanningsföretag.
Det jobb jag precis sagt upp mig ifrån kan jag, alla datasystem, alla lagar o regler o annat som är både speciellt o udda i den branschen. Det är ju inte jobbet i sig som gjort att jag lämnat det utan ledningen o framförallt chefsskapet.
Så jag berättade för min väninna att det kunde vara en bra idé att erbjuda mig att jobba som uthyrd i alla andra regioner, utom den jag varit anställd i, då är det ju upp till varje område att besluta om de vill ha en sjuksköterska med rätt kompetens dock utan att behöva ta arbetsgivaransvar.

Min väninna leende: -Hmm.

Då kom jag på det. Det var hon som gav mig idén då vi pratade i telefon tidigare i veckan.

Så garvade vi tillsammans o jag upprepade: – Tänk vilket inflytande du har på mig!

O tänk vilket minne jag har. Det går alltså att plantera tankar i mig som får gro lite under ett par dagar, sedan minns jag inte varifrån jag fått dem – bara att det var kloka tankar o spinner vidare på dem…

Senare på eftermiddagen då jag gick av tåget i Uppsala så såg jag en kvinna på perrongen jag kände igen med värme. Jag gick fram till henne o sa: -Hej, dig känner jag igen, jag tror det är via jobbet.

Kvinnan: – Jo, jag känner igen dig också, men jag vet inte varifrån.

Jag: – Ok, trevligt att se dig. Det var en positiv känsla som vällde fram i mig då jag mötte dig så jag önskar dig allt gott.

Någonstans så kopplade känslominnet o bildminnen ihop sig, så fungerar det ofta för mig. Jag möter en person jag, sannolikt, mött tidigare o får antingen en positiv, en negativ eller en neutral känsla. Jag har tidigare skrivit om mina minnesspecialiteter här.

Jag har insett att mitt minne fungerar lite udda, än mer då jag är trött eller stressad. I perioder har jag oroats över det men på senare tid kan jag vara alltmer kärleksfull med mig själv o tänka att det är lite sött att ha ett så fragmentariskt minne som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: