Skip to content

Att släppa taget…eller att ha kontroll

09 december 2010

Det är just det som är frågan.

Hur tycker ni att det verkar då jag inom tio dagar efter att ha blivit friköpt hunnit med två anställningsintervjuer o dessutom sökt mer än tio nya jobb???

  • Att  jag släppt taget o ägnar mig åt att enbart vila o njuta av livet?
  • Att jag litar på att allt löser sig utan min omedelbara påverkan?
  • Att jag inte försöker ta kontroll över situationen för att slippa få ångest?

Hmmm, jag undrar jag….

Den lilla soldaten i mig försöker nog krångla sig igenom igen… så fort jag slappnar av i min vaksamhet är den inre kampen igång. Men nu var det ju inte vaksam jag skulle vara.
Jag skulle ta det lilla kämpande barnet inom mig i min vuxna famn o lugnt o tryggt säga att det ordnar sig. Jag skrev om det – men gjorde jag det? Jag tänkte tanken – men kände jag känslan?

Kan det kanske vara så att efter 40 års strid o kamp så kommer jag att behöva göra detta aktivt o konkret under ganska lång tid framöver  – kärleksfullt o närvarande.
Värna om mig själv o våga släppa taget, gång på gång. Då jag noterar att jag tagit kontrollen igen åter våga på nytt, släppa taget igen.

Huvaligen vad rädd jag blir! Oron över framtiden slår upp o över mig. ”Tänk om” dyker upp i olika katastrofscenarion *ler*. Allt spelas upp i min inre tankevärld o känslorna av panik o ångest går igång – jag måste återta kontrollen…

Eller inte.

Öva, våga, närvarande, icke dömande, kärleksfullt.

Jag behöver vara som ett barn igen, inte en barnsoldat, ett barn med en naturlig tillit till livet.  Jag behöver låta barnsoldaten i mig testa tillitens gränser o se att livet håller. En dag i taget.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 09 december 2010 13:37

    Ett välment förslag: Lägg ligga mycket energi på att finna en trygg partner eller en som är lika villig som du att jobba på att bli det.
    Det är supersvårt att vila sig och hela sig ensam. Det går lättare i en varm famn. Det är i alla fall min sent funna erfarenhet (och du upplevde ju detta i Frankrike).

    Sen kan jag tipsa om en både djup och väldigt konkret och handfast bok om s k livsteman; ”life traps”. Den heter ”Lev som du vill och inte som du har lärt dig” och är inte alls ”flummig”, som titeln kanske kan få en att tro. Den tar upp 11 olika överlevnadsteman och man tar reda på vilka som hindrar en (mest) genom enkla frågeformulär. Jag upptäckte att sex teman har hindrat min utveckling, men alltså hjälpt mig överleva, vilket gör dem så svåra att bryta. Den goda sidan var att upptäcka att bara ett tema; känslomässig försummelse plågar mig rejält och ett annat en del; perfektionism.
    Hade jag inte redan haft en (bra) partner, skulle jag ha jobbat ordentligt med boken innan jag gav mig ut på ”jakt”. Nu får vi båda jobba med den och mycket annat i relationen i stället.

    Sen är det väl inte helt fel att tänka på sin framtida försörjning?… men jag har alltså lyckats försörja mig som heltidssjukskriven i närmare nio år…Mycket för att jag är bra på att slåss för min sak. En egenskap, som vi väl har gemensam?
    Sen är det outsägligt sorglig att det ska behöva ta så lång tid. Det skulle gå att ”fixa” på några månader om samhället och vi individer tog saken på det allvar vi förtjänar och hela familjer fick bra samordnad och gemensam hjälp.
    Jag känner dock att jag kommit så långt och att min smärta är så hanterbar att det ur min synvinkel får tar så långt tid som nu behövs i mitt fall. Ilskan över dessa år av kaos och smärta, har försvunnit i takt med att kaos och smärta (och flyktbehov) avtagit. Fast just nu flyr jag ju delvis in i mitt medberoende och bekräftelsebehov….
    Samtidigt är du värd en rejäl kommentar till din ursinniga kamp. Vilket vackert ord det är: UR-SINNE

    Varm kram

    • 10 december 2010 07:07

      Underbara vän,

      Vilken kommentar 🙂 Tänk att jag just igår kväll satt hemma hos en väninna o pratade gott om just den boken du nämner. Jag har haft den på engelska läääänge men in tagit mig igenom den o köpte den nu då den kom på svenska. Jag jobbar mig igenom kapitel efter kapitel o har redan hittat livstemat som gör att jag väljer ensamheten framför en relation….
      Men mitt officiella argument är också bra ”på vilket päronträd växer de goda äpplena” då jag pratar om att hitta en ansvarstagande man som vill växa tillsammans…. Jag vill ju inte, ännu en gång, välja/bli vald utifrån oberabetade livsteman.

      Jag gillade din särskrivning ur-sinne. Det är verkligen en ur-kraft i mig som kämpar 😉

      Varm kram till dig

      • 13 december 2010 13:24

        Skönt att min kommentar landade bra hos dej! Kul att du redan har (läst) boken, och att du nu blev påmind att återvända till den.
        Varm kram

      • 16 december 2010 23:08

        Jag läser o läser, fyller i formulär o förundras. Då jag kommit till sista sidan är det till att börja jobba mer specifikt, lite i taget men mer genomgripande med ett kapitel i taget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: