Hoppa till innehåll

71 år om det varit annorlunda… bilder från det förflutna

01 december 2010

Den 1 december 1939 föddes min far.

Det finns inga bebisbilder på honom, som det finns på mina barn o mitt barnbarn.  I ett album har jag denna underbara bild från september 1941:


Här ser jag släktdragen tydligt o ler 😉 Goa unge han var, ännu med glimt i ögat o glädje. Våren 2009 läste jag en bok av Louise Hay o gjorde en visualiseringsövning:

Slutligen visualiserar jag min far som en tre fyra års pojke, som är rädd, gråter o söker efter kärlek. Jag ser hur tårarna trillar nerför hans lilla ansikte, eftersom han inte vet vart han ska vända sig. Jag sträcker ut armarna o kramar om hans darrande lilla kropp, tröstar honom, nynnar för honom, låter honom känna att jag alltid kommer att finnas i hans närhet. När hans tårar torkat o jag kan känna kärleken o friden i hans lilla kropp gör jag även honom så liten att han får plats i mitt hjärta.


Denna bild publicerades i en artikel i DN 1949. Pappa var 10 år o bilden togs på Hamra gård. Jag gissar, utifrån bilderna som följer, att han redan då var placerad på Barnbyn Skå Edeby hos Gustav Jonsson, som en av de första grabbarna där.

Vi firade inte många födelsedagar med pappa, inte som jag minns det. Denna härliga bild är tagen den sista, o enda, stora födelsedagen vi firade Pappa, hans 50 års dag 1989:

Vi överraskade honom i hans hem på Tranholmen i Stockholm, den största överraskningen var förstås att syrran som flyttat till USA 6 månader tidigare stod på trappen för att gratulera. Jag o första barnbarnet, min nu vuxna dotter kom samtidigt, o jag fick se hans min o hans översvallande glädje.

Att vi brytt oss, att vi ansträngt oss för att överraska honom, för att fira honom på 50 års dagen. Det var stort o överväldigande för honom.

Det blev bara ytterligare åtta födelsedagar för pappa o jag minns inte att vi firade honom någon av dessa. De sista åren sågs o hördes vi mer sporadiskt, annat tog över i hans liv.

Men jag glömmer aldrig hans sista telefonsamtal till mig. Kvällen innan han tog sitt liv.

Han ringde mig då han fattat sitt beslut. Han ville ta adjö. Han ville göra avslut o berätta för mig om sin smärta i själen.

Älskade pappa.

Jag minns nu att du ett par år tidigare ringde ett sådant, liknande, samtal till min syster i USA, då du förvirrat sökte henne på en tidigare arbetsplats. Du fördes med ambulans till sjukhus den gången o jag fick aldrig veta varför. Vad som felades dig.

Var det mörkret som återvänt redan då? Var spiralen igång då flera år tidigare?
Vilken kamp du måste ha fört inom dig älskade pappa – ensam som alltid, innesluten i dig själv o din egen ensamhet.

Jag tänker på dig idag, som alla andra dagar. Än mer nu sedan sorgen att aldrig fått lära känna dig nått mitt hjärta

Jag tänder ett ljus för dig idag o minns dig med värme. Din livsresa var inte lätt, jag känns vid den o jag känns vid dig – jag fylls med kärlek.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: