Hoppa till innehåll

Är det nu det bara finns ett par fotspår i sanden?

21 november 2010

Fredag kväll satt jag kvar på jobbet. Sent. Ingen middag. Inget fredagsmys.

Letade igenom, läste o skrev ut mejlkommunikation.

Jag jobbar som sjuksköterska, nu tvingas jag bli advokat i eget ärende.

Lördag morgon iddes jag inte kliva ur sängen.

Vid lunchtid fick jag slutligen i mig lite frukost.

Tittade ut genom fönstret o såg en vacker grå vinterdag med snöpuder i luften.

Tittade på pärmen med alla utskrifter som stod i hallen. Orkade inte. Inte ännu.

Satte mig vid datorn. Läste bloggar o andades in vännernas stöttande kommentarer.

Sökte fler jobb. Uppgivet drömmande om en rimlig tillvaro.

Funderade över en väns kommentar häromdagen.

Är det så att jag borde ge upp? Lägga mig platt i ett par år? Sluta kämpa för mitt liv o min tillvaro?

Visst skulle det vara skönt, kanske i flera timmar, kanske i flera dagar….

Sen skulle sannolikt ångesten ta över. Att leva eller dö.

Jag vill leva.

Jag vet, min inre soldat är en inlärd överlevare – jag vågar inte släppa den.

Jag vill överleva fortfarande, även detta.

Lite till. Alltid lite till. Orka lite till. Inte ge upp.

Så sitter jag här o skriver. Smärtan i bröstet. Tårarna brännande i halsen.

Dags att börja leta i lådor o pärmar hemma, sammanställa.

Sakligt, objektivt, detaljerat – med bilagor i nummerordning.

Att sätta allt i ett sammanhang, trots min maktlöshet.

Tänk om jag ändå finge ägna mig åt det jag brinner för på jobbet – att ge ett gott bemötande o ett hopp om mänsklighet o värme till de bäst behövande på samhällets botten.

Tänk om jag ändå finge kraft över att ägna mig åt påfyllning hemma – att umgås med vänner, barn o barnbarn – att utöva qi gong o meditation. Att njuta av naturen o livet.

Nya tag i nuet. Andas här o nu.

Varje kris leder till utveckling. Tacksamhet över nya insikter o lärdomar.

Jag får inte det jag ber om – jag får det jag behöver för att utvecklas o komma vidare.

Är det nu det bara finns ett par fotspår i sanden?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 21 november 2010 17:52

    Vet inte om det är något jag kan göra men kan jag det så gör jag det gärna. Kanske skulle du behöva planera en dag i Stockholm för att bara umgås. Du är alltid välkommen. Kram

    • 21 november 2010 19:51

      Tack, bara att du finns där känns gott. Du vet mer än de flesta.

      *kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: