Hoppa till innehåll

Ett litet barns behov av ovillkorlig kärlek, trygghet o skydd

28 oktober 2010

Jag har ett djupt otillfredsställt behov, sedan barnsben misstänker jag. Ett behov som inte passar min 40 åriga kvinnokropp, ett behov som aldrig fått finnas o aldrig givits plats. På retreaten i Frankrike fick behovet äntligen ta plats, helt oplanerat.

Ett litet barns behov av ovillkorlig kärlek, trygghet o skydd. Det låter kanske konstigt att bejaka detta behov nu då jag fyllt 40 (?). Att vara sin egen älskande förälder kan innebära att acceptera o bekräfta de behov jag en gång hade som barn – att få stöd av en medmänniska att fylla detta behov för en stund är en ynnest utöver det vanliga.

En morgon fick jag krypa upp i knät på en trygg o kärleksfull kvinna som jag känner stor tillit till. Detta var inte förberett, vi hade inte pratat om det. Hur hon instinktivt (?) kände detta mitt behov vet jag inte – men hon visste o förstod på något plan.
Jag kröp ihop som ett litet barn, med armarna i kors över bröstet som skydd. Jag fick total acceptans o kärlek för en stund i denna famn o jag grät som det lilla barn jag en gång var.

Någon dag senare var det dags för retreatens avslutning o var och en fick 4 minuter att önska sig efter eget behov av gruppens övriga deltagare.
Jag önskade att åter få krypa in i den varma kvinnans famn i all min ”litenhet” jag förberedde gruppen på att jag säkerligen skulle gråta igen.
Så kröp jag in i hennes famn igen medans gruppen sjöng för mig. Först hade jag tänkt mig att det skulle sjunga När trollmor har lagt de elva små trollen men ändrade mig som ett led i att växa.

Jag grät inte, det inre leendet tändes i mig – barnets behov var fyllt för denna gång.

Jag tackar denna varma kärleksfulla kvinna av hela mitt hjärta.
Jag tackar retreat gruppen, som tillät mig få fylla detta mitt inre barns behov.
Jag tackar för tryggheten o tilliten jag fick utveckla o leva i denna vecka.

Jag är densamma och samtidigt förändrad, här och nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 01 november 2010 10:48

    Tack för den fina delningen!
    Kram

  2. 03 november 2010 07:54

    wow! det krävs ett stort mod att möta ett barns behov. och du beskriver med sådan träffande enkelhet.

    • 06 november 2010 21:51

      Tack för kommentaren,

      Mod – hm, jo kanske men mer viktigt var nog att tiden var mogen/jag var mogen. Det är en ynnest att livet ger oss de människor vi behöver möta på våra vägar.

Trackbacks

  1. Eva Sanner: reflektion om mindfulness, retreat och partikelfysik » Ängsbacka@NET

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: