Skip to content

Att möta en man med pappas namn väckte sorg o saknad i mig

22 oktober 2010

På retreaten i Frankrike deltog en man vid namn Göran, han var i ungefär den ålder min pappa var då han valde att ta sitt liv. Jag har nog inte mött någon Göran, personligt o privat, sedan pappa dog. Här skrev ett inlägg på pappas dödsdag, o här ett längre året innan.
Nu gjorde vi en övning tillsammans, denna Göran o jag, där vi mötte varandras blickar o öppnade upp för varandra.
Jag höll ihop mig hela övningen igenom, sedan kom sorgen över mig o tårarna rann.

Att möta denna Göran, möta hans blick, möta hans inre med hans egna ord, speglat i mig – på ett sätt jag aldrig fick möjligheten att möta min egen pappa Göran. Att låta denna Göran möta mig, den vuxna kvinnan, o i mig min stora sorg o rädsla att inte duga att levas för.
Detta möte väckte något stort i mig. En sorg o en saknad efter min älskade pappa, som jag aldrig fick lära känna, aldrig fick möta. Alltför mycket skam o skuld men framförallt en ofantligt stor rädsla stod i vägen.

Jag visste inte att jag saknade min pappa så, denna sorg har jag aldrig riktigt berört, aldrig låtit den sjunka in i mig på djupet. Visst grät jag i chock efter hans självmord, visst grät jag på begravningen, av tomheten o av att han övergivit oss – att vi inte dög att levas för. Jag har sörjt att han valde bort sitt liv, sina barn o barnbarn. Att han inte orkade leva kvar, för all tid vi inte fick.

Men detta var nu första gången jag sörjde o grät över den pappa jag aldrig fick möta, trots den tid vi ändå fick. Nu kände jag en inre längtan att få ha mött honom, nu då jag känner mig vuxen, stabil o mogen. Nu känner jag saknaden efter den pappa jag aldrig fick ha.

Vem var han min pappa? Jag vet små brottsstycken ur hans livstrauma men väldigt lite om hans glädje än mindre om hans känslor o hans insikter i livet.

Detta möte med en annan man, en helt annan Göran, väckte i mig saknad efter den pappa jag aldrig kunde få möta.

Älskade pappa, jag hade så gärna velat får lära känna dig.

Tack Göran för att du ville o vågade möta mig – du gav så mycket mer än vad du kanske förstår *kram till dig*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: