Skip to content

Bok om att förlora nästan alla – om återhämtning o förändring

22 september 2010
tags:

Jag har inte tidigare läst någon bok om eller av tsunami överlevare, har känt ett inre motstånd.

Om det varit av hänsyn mot de drabbade, att inte ”gotta” mig i deras trauma o lidande eller av hänsyn mot mig själv för att inte starta min egen empatiska ångest eller min tendens till katastroftankar (att något liknande skulle hända mig eller mina barn) har jag inte riktigt haft klart för mig.

På en bokrea fann jag denna bok – egentligen var det nog bilden på halssmycket som fick mig att köpa den, mer än baksidestexten.
Halssmycket som författaren fick av sina väninnor för att symboliskt kunna bära sina kära med sig vid hjärtat, både den ende kvarlevande sonen o de tre döda familjemedlemmarna.

Dagboksformen är bra för denna typ av bok som följer sorgens alla skeden, den är ärlig, modig o utlämnande i sin smärta som slutligen övergår i bråddjup innan författaren når ett begynnande hopp o livet blir möjligt. Mindfullnes tycks åter ha varit en god hjälp på vägen.

Författaren beskriver hur hon förändrats som person till att bli ”obehagligt ärlig” o ”socialt inkorrekt”

Numera försöker jag undvika situationer där jag från början vet att omgivningens syn på vad som verkligen är viktigt i livet väsentligt skiljer sig åt från min egen. Det känns som om tiden på jorden är alldeles för kort för att användas med människor som inte är helt ärliga mot sig själva eller lever ett liv där de upprätthåller en fasad mot omvärlden. Livslögn tror jag det kallas för.

Jag har blivit mer intresserad att prata om saker som man inte ser eller kan ta på o där svaren på frågorna inte är givna. Jag blir mindre inspirerad av ett prefekt yttre o en blank yta än av människor som vågar visa upp sprickorna i fasaden. Livet är inte enkelt o den som inte orkar syna sig själv o sin egen situation tycket jag blir tråkig o intressant.

Jag är medveten om att denna kvinna varit med om ett stor trauma o förändrats i o med detta o genom sin sorgeprocess o återkomst till livet. Ändå så kan jag inte låta bli att känna igen mig i beskrivningen ovan, jag vet att jag kan vara för ärlig o har svårt att hålla tyst om mina tankar o åsikter. Även de två citaten är sådant som jag personligen upplever i mitt eget liv. Jag har svårt för ytligt prat o fasader, undviker det så långt jag kan – jag föredrar mänskliga människor som, liksom jag, har fel o brister o inte räds att syna dem.

Det fanns en hel del annat i hennes bok som jag sannolikt kommer att återkomma till vid ett annat tillfälle. Boken är klart läsvärd, tung o sorglig – ja, men viktig o fin samtidigt. Jag rekommenderar den varmt, kanske till er som liksom jag känt ett oklart inre motstånd mot skönlitteraturen som behandlat tsunamikatastrofen

Här finns recension på boksidan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 22 september 2010 08:35

    Det där låter som en bok i min smak.

    • 22 september 2010 19:14

      Mmm, den var stark… har den i pappersform om du vill låna. Idag lyssnade jag klart på en liknande, typ, stark den med – måste skriva av mig den snart…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: