Hoppa till innehåll

Jag rökte inte – jag städade istället

21 september 2010

Hade en kväll med hög ångestnivå nyligen. Inte min egen ångest egentligen utan föräldraskapets tonårsångest. Mina ungdomar är vuxna nu, myndiga bägge två, ändå ramlar ångesten över mig då någon av dem har det tungt, mår dåligt eller är ledsen. Jag tror att en komponent i min oro är, o alltid kommer att vara, oron i en familj som upplevt suicid.

Tidigare, de senaste tolv åren, typ sedan pappa tog sitt liv faktiskt, så har jag i dessa lägen alltid tagit till cigaretterna. Hmm, ärligt talat så var det nog godis/choklad som var först men övergick i cigaretter någon gång på vägen då det var ännu lite självdestruktivare o ännu lite mer ångestreducerande…..

Jag har slutat röka betydligt fler gånger i livet än jag börjat – officiellt alltså – samtidigt så ”vet” inte ens min närmaste familj om att jag rökt av o till alla dessa år. Eller, sannolikt vet de men har aldrig sagt något om det uppenbara…. Morsan, syrran, fastrar, mostrar o s v det är allt lite skamligt att vara självdestruktivitet i sin ångest.

Hur som. Denna kväll var ångesten stor, sorgen, maktlösheten o oron drog i mig. Tårarna ville fram, jag ville nog helst att någon höll om mig o lät mig gråta som ett litet barn – men att denna någon skulle vara min nu vuxna dotter vägrade jag acceptera. Dit har jag ännu inte kommit, min dotter ska inte behöva bära mer av min sorg o min ångest – hon har fått ta nog av sånt under sin uppväxt.
Samtidigt inser jag att det är nu då hon kan göra ett vuxet val att finnas för mig o jag för henne som det kan vara OK.

Jag slängde ut mattorna, slet fram damsugaren. Städade hela lägenheten, skrubbade bakom spisen, fläck torkade av läderoffan, duschade av varenda dammig flaska i badrumshyllan.

Att bringa yttre ordning då ens inre är i kaos har en lugnande effekt på sinnet – dessutom BEHÖVDES städningen 🙂 Jag hade bara inte haft ork o tid under veckorna som gått.

Då jag var lugn o harmonisk igen o gjorde mig en nattmacka ringde jag dottern o berättade att jag städat färdigt o att jag INTE RÖKT.

Hon: – Vad bra mamma, men du kanske skulle mått ännu bättre om du tillåtit dig ligga i din älskade hängmatta o gråta, tillåtit din sorg.

Jag tänkte, eller tillåtit mig gråta då du, älskade dotter, stod o höll om mig för ett par timmar sedan o uppmanade mig att gråta i din famn – då jag höll tillbaka tårarna o sa; jag måste städa nu

Dottern: Måste?

Jag: -Nej inte måste – Behöver.

Dottern: -Jag undrar det jag….

Det finns stunder då ens barn får stå för klokskapen 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 22 september 2010 08:30

    Nu blev det så väldigt tjockt i halsen här… Jag önskar du hade gråtit, men kanske det går bättre nu att slappna av och gråta, när städningen är gjord?

    Känner också att jag saknar dig så mycket. Jag tycker det är dags att vi träffas något här framöver! Kram! ♥

    • 22 september 2010 19:12

      Jag är nog rätt kass på att gråta… ibland rinner tårarna över i stillhet o det går bra men då jag blir så där ångestfylld så tar det stopp.

      Saknar dig jag med! Kanske lättare nu om även du jobbar dagtid??

      Kram till dig!

  2. smultronknopp permalink
    22 september 2010 12:31

    Kärlek! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: