Hoppa till innehåll

Om efternamn, namnlagar o kulturkrockar

16 september 2010

Mina nu vuxna barn har fått sina efternamn enligt latinamerikansk tradition. Där har man alltid två efternamn, det ”faderliga” först o det ”moderliga” sedan – det är det normala. Pojkar/män behåller dessa båda namn hela livet. Flickor/kvinnor likaså, men om o då en kvinna gifter sig tappar hon sitt moderliga efternamn medans hon behåller det faderliga efternamnet följt av ett de (=av) o sedan makens namn.

Traditionen bygger dels på att släktskap är oerhört viktigt, det är den delen många latinamerikaner själva hävdar. Jag kan dessutom skönja ett patriarkalt mönster ganska tydligt. En kvinna är först sin pappas, sedan sin makes…. Detta förtydligas i de gränssättande orden ”no sos ni mi papa ni mi marido” (=Du är varken min pappa eller min make) då en man försöker bestämma över en kvinna.

Då mina barn fick sina namn så kallades deras ”faderliga” efternamn för ”mellan namn” av den svenska folkbokföringen. Vad detta skulle komma att betyda i framtiden var det ingen som förklarade o vi anade inget.
Jag undrar hur många latinamerikaner, o andra med liknande namnlagar som följt sina hemlands traditioner, som nu insett misstaget.

Vad är väl ett namn kan man kanske tycka, men då släktskap är viktigt så är även ursprung viktigt o detta visar vi alla med våra namn, även i Sverige. Sannolikt var det viktigare förr även här, numera märks det mera då en kvinna byter till ett ”-dotter” efternamn. Det  är att visa upp vårt ursprung o våra rötter i offentligheten det handlar om.

Nu då min son blivit pappa kan hans dotter inte få hans ”faderliga” efternamn enligt de svenska namnlagarna då det ”bara” är ett mellannamn o inte räknas som efternamn…. Han kan, enligt folkbokföringen, ge vidare sitt ”moderliga” efternamn då det är hans ”riktiga” – enda haken är att han själv aldrig använt sig av det. För honom har det alltid varit det ”faderliga” efternamnet som varit hans riktiga.

Snacka om kulturkrock, systemkrock o namnlagskrock – vart det hela slutar återstår att se. Jag misstänker att min unge son är beredd att driva saken ganska långt då han i sin envisa läggning brås på mig… tills dess har tösen endast sin mammas efternamn vilket i och för sig fungerar alldeles utmärkt. Känsligt ämne dock.

Här ett blogginlägg av en mamma som krockat mellan isländsk o svensk namnlagstiftning. Här ett inlägg om skillnaden mellan svensk o amerikansk namnlagstiftning, men då gällande förnamn.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: