Skip to content

Jag gjorde det – jag var hemma från jobbet då jag var sjuk!!!

07 augusti 2010

Jag är en kvinna som i alla år varit helt hopplös på att gå o jobba även då jag är sjuk. Jag har tidigare beskrivit mitt lite störda ”test” för om jag är tillräckligt pigg för att gå till jobbet – mitt ”morgonduschtest” – kan jag inte stå upp o duscha så stannar jag oftast hemma, åtminstone ett par timmar på morognen. Denna vecka har jag, förutom måndagen, stannat hemma trots att jag kunna stå upp i duschen varje morgon.

Här märker jag att jag vill förklara mig…. liksom detaljerat beskriva VARFÖR jag valde att stanna hemma, motivera mitt beslut – men jag raderade de raderna *ler*. Det är ett stort framsteg att jag lyssnar på min kropp o tillåter den vila då den behöver det.
Fredagen hade jag sannolikt kunnat orka jobba, ändå unnade jag mig en extra dags vila o hoppas att det lönar sig bättre på lång sikt för min hälsa o motståndskraft mot nästa infektion.

Jag har insett att detta att inte lyssna på min kropps signaler, att inte tillåta den att vila då den protesterar mot min framfart, är ett STÖRT beteende:

En orsak till mitt störda beteende är sannolikt att jag under mina många år som vikarie helt enkelt inte ”vågade” annat, det gällde ju att visa framfötterna för att få förlängt/förnyat vikariat. Tänk om det funnits arbetsgivare som pushat för att även vikarier ska vara hemma då de är sjuka – för att inte smitta andra o för att vara rädda om sig själva på både lång o kort sikt….

Det borde gynna även arbetsgivarna i längden då de slipper få anställda som bränner ut sig, men det är klart med vikarier är det väl skit samma (?) Det står alltid nya utanför dörren o vill ha jobbet då den nuvarande vikarien kraschar *suck*. Nu är jag fast anställd sedan ett antal år, men det tar tid att ändra invanda mönster o arbetsgivaren tycks inte se vinsten med friska anställda då heller.

En annan orsak misstänker jag ligger i mitt sociala arv, jag är fostrad till ”att göra rätt för mig”, att inte ”pjoska”. Det var inte OK i mitt barndomshem att känna sig krasslig/sjuk, eventuellt kunde objektiva symptom som spyor o feber godkännas men inte subjektiva som illamående o huvudvärk.

Jag utvecklas lite i taget, de nya insikterna måste få gro innan de späda plantorna kan spira i mig. Lite i taget, en dag i taget o det viktigaste först.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: