Hoppa till innehåll

Reflektion om arbetet o egot

16 juli 2010

Att ha semester är härligt, att få ett mess från en vän med förslag på att äta lunch i stadsparken är snäppet bättre 🙂
Vi köpte med oss juice o jordgubbar, mer än så ville vi inte äta i värmen, sen satt vi där o samtalade på bryggan i lugn o ro.


Vi kom att prata om nya strategier på jobbet, då vi jobbat ihop en gång i tiden låg ämnet nära till hands. Att vi bägge har en tendens att engagera oss för mycket på jobbet o att vi dessutom bägge just nu är på väg in på nya arbetsplaster gjorde ämnesvalet självklart.

Det är härlig då man känner varandra väl, känner till o accepterar  för o nackdelar med varandras personligheter o yrkesroller. Vetskapen att vi en gång gjorde ett medvetet val att stötta varandra i positiv riktning o började utveckla en vänskap.

Nu är det just detta vi liksom inte ska ge oss in i igen, inte engagera oss o inte lära känna någon på jobbet – ägna oss åt vår fritid, våra vänner o vårt familjeliv istället.

Min väninna: – Osså lär vi oss bara förnamnet på våra arbetskamrater – ingenting annat!

Jag: – Mmm, det är ett lagom mål – om ens det. Bara de i den egna yrkesgruppen kan väl räcka?

Min väninna: – Vi gör våra timmar, vårt jobb o tar hand om våra patienter på bästa sätt – sen går vi hem på utsatt tid o är pigga nog för livet.

Min väninna: – Men att hålla tyst kommer du nog aldrig att lära dig…

Jag: – Nej, det är just det. Jag behöver ett blixtlås på munnen.

Nej det är just det… hur ska jag lära om? Munnen rör sig innan tanken passerat gå liksom, innan jag analyserat konsekvenser. Mitt rättspatos är för stort o jag bara är mig själv. Hur ska jag lära mig att låsa in mina ord i skallen o låta dem stanna där utan att svämma över inne på arbetsplatsen? Hur ska jag lära mig att förhålla mig neutralt till allt o alla, inte påverkas, inte irriteras, inte glädjas? Det är inte ”jag” såsom jag känner mig, men det är den förändring som behövs nu – det är dags!

Någonstans i Eckhardt Tolles böcker så har jag hittat en tråd i detta – om att det är mitt Ego som agerar o flödar över. Mitt ego är min tankevärld, mina tankar om min dåtid o min framtid – om vem jag ”är”, min bild av mig själv. Mitt hävdande av den bilden sker på bekostnad av mig själv – mitt inre jag – o andra. Om jag istället stillar mig i nuet o slutar hävda mig, accepterar vad andra säger i sina sanningar utan att försöka övertyga dem om att jag har rätt eller att mitt sätt är bättre…. med ett neutralt ”Jasså, är det så”.

Jag behöver medvetandegöra detta i nuet varje stund, mer på jobbet än hemma, att inse problemet är alltid första steget. Sen behöver jag påminna mig själv, acceptera att jag kommer att återfalla av o till i gamla mönster men backa tillbaka till nuet – gång på gång. Jag har blivit/varit detta ego i närmare 40 år – det sitter ganska fast i mig. Att förvänta sig att det ska ”försvinna” av sig själv från en dag till en annan är orealistiskt. Varje dag är en ny dag i nuet, en dag i taget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: