Skip to content

Män kan inte våldtas – en 70-tals bok

08 juli 2010

Jag o mina gamla loppis böcker…det är första gången jag läser en bok av Märta Tikkanen även om jag många gånger letat efter vissa titlar av henne på bokantikvariat o loppisar. De böcker jag velat läsa är de två om hennes dotter Sofia (om MDB = ADHD) samt lyrikboken Århundradets kärlekssaga (om att leva med en alkoholist). Men nu blev det så denna bok istället då det var den som råkade ligga o skräpa på loppis för bara en femma.

Boken är skriven 1975 o det märks, att den utspelar sig i Helsingfors tror jag har mindre betydelse. På den tiden föll inte kvinnofridsbrott under allmänt åtal heller i Sverige o i denna bok är det väl kanske det som är ett underliggande tema, ihop med skammen o hämnden.

Samhället har faktiskt förändrats i positiv riktning de senaste 35 åren även om kvinnoskammen att ha blivit utsatt för övergrepp finns kvar. Jag har nyligen läst ”14 år o till salu” o håller nu på med ”Ulrikas sista strid” – jag återkommer om de böckerna framöver då de liksom hänger ihop temamässigt.

Den fanns två passager i början av boken – som egentligen inte alls har med bokens tema att göra –  som fick mig att le lite o känna igen mig då huvudpersonen beskriver umgänget på sin arbetsplats:

När de pratar pratar de om folk. Om vem som skilt sig o om schlagersångaren som väntar barn o prinsessor som gifter sig. När de sitter tillsammans allihop. Får man dem nån gång på tumanhand går det mycket bättre, då märker Tova att skvallret egentligen är någonting alldeles annat än hon har trott. Det är en mur att dölja sig bakom. Att dölja sina egna personliga problem, med övervikt o barn o karlar, med för lite pengar o för mycket skräck o oro för imorgon o för nästa år……
…. Vanligtvis saknar Tova gemenskapen på sin arbetsplats. Hon vill prata om det hon läser o hon tänker o hon tror. Men hon får inget gensvar.

Mot slutet av boken kommer en  intressant vinkling till hur vår inre, icke uttalade, pyrande aggressivitet- omedvetet – kan spridas till våra barn/ungdomar. Att vi sannolikt alla skulle tjäna på att samtala o möta varandra i det som är svårt istället för att dölja o hålla uppe fasader inom familjen. Det var enda gången jag riktigt, empatiskt, kunde känna med huvudpersonen.

I övrigt… jag har läst den o det gav inget nytt under solen utöver att nu har jag läst en bok av Märta Tikkanen. Inget att ödsla tid på annat än som ett tidsdokument typ, om någon skulle vilja det. Den är tunn o snabbläst – lagom för tåget mellan Uppsala o Stockholm kanske.

Här finns boksidans recensioner på Män kan inte våldtas

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: