Hoppa till innehåll

Grilldoft i granskapet – om missunnsamhet o skadeglädje

05 juli 2010

Jag ligger i min hängmatta, på balkongen, dessa ljumma sommarkvällar o känner dofterna från grillar som tänds. Jag andas in o njuter, gläds åt att familjerna i grannskapet tar tillvara tiden o gemenskapen – samvaron med varandra. Denna doft av grillar får mig alltid att le inombords, från vår till höst – alltid samma inre glädje.
Jag uppskattar inte grillfester som blir högljudda fylleslag, bara stilla samtal o klirr från bestick mot tallrikarna.

Jag minns barndomens grillkvällar, de flesta med pappas familj o vänner på Tranholmen i Stockholms inre skärgård. Jag minns doften o känslan, men även hungern då det tog sådan tiiid innan det blev mat…. Grillar doftar barndom, familj, gemenskap, samvaro o sammanhang.

Sedan vi flyttade till vårt nuvarande bostadsområde har vi bara grillat ett fåtal gånger. Första gången en morsdag i slutet på maj då vi bott här ett halvår. En äldre dam på balkongen snett ovanför oss meddelade barskt att hon fick vårt grillos in i sin lägenhet o att det var förbjudet att grilla här 😦  Inte många dagar senare grillade en småbarnsfamilj på innergården o fick en ilsken o högljudd utskällning av en annan äldre dam.

Vi gjorde några tappra försök till. Placerade oss längre ifrån huset. Valde att grilla sådant som inte osar så mycket. Ringde bostadsföretaget o fick info att det fanns inget  ”förbud” men att regeln är att inte ”störa” sina grannar. Klagar de på vår ”störning” så blir vi varnade o kan tvingas flytta….

Ibland undrar jag (jo, jag vet att jag är bitter i detta) om de äldre damerna har för lite att göra (?) Varför de måste vara så missunnsamma mot de fåtal grannar som grillar tyst o stilla i sommarkvällarna några gånger per säsong. Kan de inte bara stänga sina fönster åt det hållet ett par timmar (?)
I början funderade jag på om det vore bättre att bjuda dem på grillningen, eller ställa till med allmän grilldag på gräsmattan för alla i huset – så att vi lär känna varandra lite o slutar missunna varandra livets guldkant….

Det gläder mig att grannar fortsätter att våga grilla i sina trädgårdar häromkring, även om ingen vågat på länge just på våran gård, att jag kan ligga i min hängmatta o känna grilldoften o oset som vinden bär med sig ända hit. Det gläder mig att veta, med ett litet leende, att även de gastande damerna sannolikt känner doften.

Tänk så olika vi är – de är missunnsamma o jag är skadeglad 😉

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: