Skip to content

Om arbetsgivarens makt o min maktlöshet

12 juni 2010

Jag har varit sjukskriven en tid, först på heltid o sedan deltid. Om min väg tillbaka skrev jag här, då oroade jag mig över statliga försäkringskassan o om de skulle acceptera min deltids sjukskrivning.

På mina läkarintyg har det slutligen landat till att stå utmattningsdepression o att jag är känslig för stress för närvarande – beräknad rehabtid tills återgång i heltidsarbete är 1-3 månader, varav 1 månad redan har gått.
Utlösande orsak till detta är sannolikt traumatiska händelser på min arbetsplats.

Nu har jag haft ett par rehabträffar med min statliga arbetsgivare.
Detta med rehabilitering o företagshälsovård är ett helt nytt område för mig, jag är okunnig o nu förstår jag att jag dessutom varit oerhört naiv.
Naiv nog att tro att rehabträffarna är till för mitt bästa, naiv nog att tro att samtal skulle föras om vad som kunde vara ett bra sätt att i lugn o ro åter komma upp i heltid o fungera framöver i mååånga år till.

Nu förstår jag att arbetsgivarens makt är obegränsad o att jag är helt maktlös, som en bricka i spelet, helt ointressant i sammanhanget.

Arbetsgivaren hävdar nu att ”mitt bästa” är att omplaceras på en ny arbetsplats, mer än dubbelt så långt bort. Min restid, i egen bil o för egen kostnad, kommer att mer än dubblas o det är helt omöjligt att ta sig dit kommunalt. Om det är för alltid eller för en period har jag inte fått veta.

För att ha råd med den ökade bensinkostnaden borde jag sälja bilen – säljer jag bilen tar jag mig inte dit.

Ändå är jag maktlös. De kan beordra mig denna omplacering.

Detta känns inte gott, det känns som att bli sparkad på då jag redan ligger – vilket jag förstås uttryckt till min chef som såg på mig med sitt känslokalla ansikte helt oförstående.

Självklart förstår jag att jag är en nagel i ögat på denna chef. Jag är för engagerad, för driftig, för verbal. Dessutom påtalar jag brister i arbetsmiljön o säkerheten då jag är skyddsombud, jag är ju fackligt förtroendevald o samlar upp kollegornas behov o problem.

Frågan om detta är för ”mitt bästa” eller en väg för chefen att göra mitt liv omöjligt återstår….

Alla tips o idéer på en sundare arbetsgivare för en driftig sjuksköterska tas tacksamt emot. Platsbanken har mycket övrigt att önska så här strax före semestern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 12 juni 2010 09:51

    Hur kan arbetsgivare bete sig på det viset 😦
    ibland undrar jag också om det är rätt människor som chefer… Känns som en del utövar sin makt position över det vanliga.
    Sök dig till skönhetskliniker , jag Vet att sjuksköterskor där även tjänar bra pengar 🙂 vilket dom är värda !!!
    Ta hand om dig med massa energi kramar från kusinen

    • 13 juni 2010 16:48

      Goa du,

      Skönhetskliniker….underbar idé – jag som inte ens klara av att lägga ansiktsmask o noppa ögonbrynen på mig själv 🙂 Tror du verkligen att de skulle ha någon nytta av mig?? Misstänker att jag blir ratad direkt vid anställningsintervju…. men tack för tipset – jag ska försöka om jag hittar någon annons om det.

  2. 13 juni 2010 14:03

    Vi som är statligt anställda är totalt maktlösa, ja! Och herregud så många vi är som misshandlats av våra statliga arbetsgivare.

    Håll modet uppe, vi fortsätter att kämpa gemensamt.

    Kram!
    Jeanette

    • 13 juni 2010 16:55

      Tack för kramen, den behövs allt idag, om o hur jag ska orka hålla modet uppe för närvarande vet jag inget. Vill mest dra täcket över huvudet o försvinna. Jag med min kämparglöd….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: