Skip to content

Att ta en tupplur på jobbet – det var inte så enkelt ändå

14 maj 2010

Jag har inlett ett ”ta hand om mig själv” projekt på jobbet. Jag ska gå hem i tid, komma dit i tid men dessutom – o detta är stort – ska jag vila på min lunchrast. Vi har ett vilrum – ett på hur många personal som har rast samtidigt? – men dock ett vilrum. Jag tar med mig min mp3 o sätter på denna musik

den går i tio minuter o är den musik som bäst får mig att koppla av, både till kropp o själ – sen klickar jag igång den 3 gånger o då har jag vilat/slumrat i en halvtimme. Dags att återgå till jobbet 🙂

Livskvalitet på jobbet är viktigt nu, inte sen någon gång, NU. Om jag ska hålla, om jag ska orka, om jag ska kunna göra ett bra jobb så måste JAG vara i god form o det är jag inte då jag sliter ut mig. Dags för något nytt – dags för meditativ tupplur 🙂

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Jag började skriva på detta inlägg för ett par veckor sedan, men la aldrig upp det då hade annat som kom före. Sedan dess har saker o ting förändrats…. det kändes så lätt då, jag hade så goda intentioner – nu har motståndet kommit. Inte mitt motstånd, men min uppgivenhet. Att behöva kämpa så i motvind, strida så förbannat för sånt som är min självklara rätt som arbetstagare.

Jag är fortfarande sjukskriven med 25%. Får alltså inte jobba övertid, kan inte, orkar inte. För att orka med hela dagen behöver jag vila på lunchen. Ändå får jag höra ”men kan du inte bara fixa det här” eller ”du måste göra det här först” eller ”men det här är akut”, ”hur ska det gå annars, om du inte löser detta nu”. Jag har blivit avbruten mitt i lunchen, jag har blivit uppringd i hemmet, jag blir hindrad i dörren då jag är på väg hem. Stressnivån har stigit katastrofalt.

Självklart har jag försökt prata med min chef…. jag har till och med pratat med arbetsplatsens chef, satt där o grinade häromdagen o bad om hjälp. Maktlösheten känns stor. Jag vet att ingen annan ser till mitt bästa – förutom jag själv – ändå undrar jag hur arbetsgivaren tänker…. o jag undrar hur jag ska orka att själv föra denna kamp för min hälsa o samtidigt komma tillbaka på jobbet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: