Skip to content

Yrkesmässigt utanförskap på jobbet

13 maj 2010

På jobbet är stämningen ganska turbulent för närvarande, många förändringar har skett o alla ska hitta sin nya plats o roll. Dessa ständiga omstruktureringar… *suck*… men jag tror att det kommer att föra gott med sig då allt satt sig o fallit på plats.

I dessa lägen blir mitt utanförskap ännu tydligare än vanligt, jag saknar kollegor i min egen bransch, någon att bolla med, att le med, att ventilera med. Saknar min kollega som sa upp sig tidigt i våras, saknar någon jag är trygg med i ömsesidig acceptans.

Jag deppar, drar mig undan, känner att det är rätt meningslöst. Alla drar sina strån till stacken, men min stack ligger flera kilometer från de andras o stråna dras förstås till den stora stacken. Min lilla stack, mina små strån försvinner i mängden på vägen till ”fel” stack.

Jag är något av en ensamvarg, ändå behöver även jag någon som ser mina strån, som ser mina resurser o min vilja.

Är det detta jag vill med mitt arbetsliv, den största delen av mitt vakna liv? Är det dags att söka annat jobb? Trots att det är detta jag helst av allt vill syssla med, trots att jag brinner för just detta. Någon gång o någonstans måste även jag få fylla på mitt energiförråd…

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser
One Comment leave one →
  1. Lollan permalink
    16 juni 2016 21:27

    Känner igen mig. Där jag jobbar är det en väldigt tråkig stämning. Har varit på samma arbetsplats i 12 år nu och många har slutat på grund av vantrivsel och mobbing. Har upplevt i perioder att det varit jobbigt, min före detta högsta chef mobbade mig i och med att hon höll min lön nere och att jag aldrig lyckats komma ikapp dom andra lönemässigt, hon sa alltid såhär: Du jobbar bra men om du skall ha högre lön så måste du göra si och så mycket bättre. År efter år och jag gjorde allt som stod i min makt för att göra saker ännu bättre men det blev aldrig någon skillnad. Den chefen har nu gått i pension. Jag jobbar inom sjukvården och där är mycket stressigt. Från det man kommer inom dörren så jobbar man i ett tills man går hem nästan, det enda mina arbetskamrater som jag sitter med, vi är 5 stycken i 2 rum, är typ – godmorgon, godmiddag och god kväll. Förut hade vi ganska bra stämning där vi kunde prata med varandra lite mellan arbetet och skämta men nu har det börjat nya på jobbet och nu som sagt om man skulle försöka säga ett par ord blir man nästan betraktad som en brottsling. Alla verkar jättesura och en del gnäller om precis allt, allt är jobbigt och inget är kul! Jag har en väldigt jobbig situation privat just nu också, bland annat med en sjukdom där jag medicinerar med starka mediciner och trots detta jobbar jag. Just nu mår jag så himla dåligt både psykiskt och fysiskt och det blir bara värre och värre i och med stämningen på jobbet också. Dessutom har två av mina arbetskamrater gått bakom ryggen på mig om en sak, jag trodde att just dom här två gillade mig och det var dom jag tyckte bäst om där. Så nu har detta också hänt. Inte lätt för mig att söka nytt jobb eftersom jag är sjuk. Allting känns väldigt hopplöst och jag är deprimerad och gråter varje dag och kommer knappt ur sängen på morgnarna, är alltid dödstrött. Tilläggas kan att jag alltid förut var en väldigt glad människa. Jag försöker hålla mig positiv men just nu är det väldigt svårt och jag känner mig som ett vrak. Detta blev ett långt inlägg men jag ville bara säga att du är inte ensam om att ha problem på jobbet. Mitt råd till dig är, sök nytt jobb om du kan! Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: