Skip to content

Nya traditioner – om alla hjärtans dag

23 april 2010

Jag har inte varit särskilt bra på att fira olika högtider o liknande med mina barn. Då de var små firande vi oftast jul, påsk o midsommar hos min mamma o styvfar så jag har liksom sluppit bry mig om att skapa egna traditioner. Enklast så liksom o eftersom jag levt ensam med barnen den allra största delen av våra gemensamma liv o deras farföräldrar bor på en annan kontinent har det aldrig varit särskilt komplicerat.

Jag vet att det är ett tag sedan nu, 14 februari (?) var det väl… jag har gått o sugit på ämnet sedan dess 😉 Vi fick alla varsitt kort av min mamma på alla hjärtans dag, så här såg mitt ut:


Ett skäl till att jag ogillar högtiderna är den stora kommersialiseringen av dem, att det ska köpas så förbaskat mycket o de enda som tjänar på detta är handlarna o aktieägarna – där går mitt politiska sinne in o ryter NEJ. Så visst är det härligt att min mamma gör sina egna kort.

Hur som så kommenterade jag till min dotter då jag hörde mammas irritation i telefonen – jag hade ”glömt” att tacka för kortet o inte skickat något till henne (Jag firar ju inte alla hjärtans dag av princip)

Jag: – Hur f-n kommer det sig att mormor började fira alla hjärtans dag?

Då berättade dottern att hon på låg o mellanstadiet hade en tjejkompis vars familj firade det mesta, till och med alla hjärtans dag. Jag måste erkänna att jag inte har något som helst minne av detta. Dottern hade vid något tillfälle frågat mormor varför inte vi firade denna dag – hon ville ju också ha en extra present då – o mormor lydde första barnbarnets minsta vink förstås.

Så var det alltså. Jag som grubblat o irriterats över morsans envishet att starta en ny tradition utan att ens kolla om vi var intresserade…. jag hade ju ingen aning om att ”vi” var det via dottern.
Stackars min lilla mamma, hon har slitet med denna nya tradition nu i dryga tio år o sänt oss kort o gåvor om vartannat o fått ett stort frågetecken o oförståelse tillbaka från min sida.

Jag kan allt vara en riktig kärring till dotter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 23 april 2010 18:45

    Vad lustigt det kan bli. För mig blev det en chock när jag blev vuxen och min mamma avslöjade att hon alltid avskytt julen. Mina barndomsminnen från jularna med mamma var helt fantastiska, just på grund av att hon ansträngde sig så. Jag var helt övertygad om att hon älskade julen.

    Faktum är att hon ansträngde sig så mycket att hon fick mig att älska julen och idag är jag den enda i släkten som gör det. Mina föräldrar, barn och bröder… alla avskyr de julen. Ja, inte lilla sonen då, men följer han systrarnas spår så lär han bara uppskatta den några år till…

    Hur det kan bli! Hoppas du kommer ihåg att skicka en rad till din mamma nästa år, eller tacka för kortet, när nu din dotter fått henne att kämpa på i så många år! 😉

    Kram! ♥

    • 24 april 2010 09:41

      Ja du, dessa traditioner… o du är en av de få jag känner som gillar julen 😉

      Hmm, men om jag ska skicka ett alla hjärtans kort så måste jag nog även skicka ett julkort… o ett födelsedagskort….Kanske till och med åka o hälsa på dem (?) Balans är svårt *ler*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: