Skip to content

Hur var det nu, detta med att bo ensam…

05 april 2010

Den 12 mars föddes mitt barnbarn, två månader före sin tidsplan – jag blev farmor. Då flyttade de unga föräldrarna in på neonatalavdelningen tillsammans med sin dotter o sedan dess har jag bott själv i min lägenhet. Det blev ett abrupt ”flytta hemifrån” mitt i natten då jag skjutsade sonen till förlossningen.

Då dottern flyttande hemifrån skrev jag ett inlägg på ämnet här o detta var några av mina funderingar:

Hur ska detta bli för mig den dagen även ynglet flyttar hemifrån? Kommer jag att klättra på väggarna? Kommer ensamheten att ramla över mig? Är det vad som händer alla ensamstående föräldrar som i alla år längtat efter barnfri/tonårsfri egen tid o tid för sig själv?

O vet ni, inget har hänt! Jag klättrar inte på väggarna o ensamheten har ännu inte ramlat över mig. Visst är det tomt o tyst – eller lugnt o skönt, beroende på hur man vill se på saken. Jag sköter mitt liv o hushållet som det passar mig för dagen, går på promenader, slappar o slumrar i hängmattan, lyssnar på ljudböcker, fipplar vid datorn – som alltid. Ändå har jag inte ens haft jobbet att åka till eftersom jag är sjukskriven- allt går i sin gilla takt.

Visst saknar jag min unga son, att få krama om honom någon gång per dygn o de goa stunderna vi delat. Men jag saknar inte hans disk i köket, om vilket jag bloggat en hel del… o jag saknar inte tonårskonflikterna. Nu står disken ibland o jag lagar mat bara ibland men allt i min egen takt. Jo, jag sköter en del markservice åt honom med klädtvätt o matlådor, sånt som behövs då de bor på sjukhuset men jag gör det med glädje o kärlek.

Kanske känns det annorlunda den dagen har tömmer sitt rum o flyttar ”på riktigt”, kanske, eller så är det inget mer med det då heller. Omsorgen om de utflugna barnen finns där ändå, kärleken till dem o min önskan att de har det gott i sina liv.

Jag övar mig på att ta ett steg tillbaka o låta dem leva sina liv. Jag vet att de måste få gå igenom sin beskärda delar av svårigheter utan min inblandning men finns gärna där som stöd då de behöver mig, en dag i taget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: