Skip to content

Trosbekännelsen o min samtida kontext – men vad är budskapet?

03 april 2010

Webb TV är guld värt! Då jag är för lat att titta på TV på kvällarna då programmen går i realtid kan jag i efterhand gå in o titta när det passar mig. Nu ligger jag lite efter, typ ett par avsnitt…programmen berör mig på olika plan o tankarna behöver djupna innan jag kan dela med mig av vad de väcker i mig. Dessutom väcker de ibland så många olika tankar o känslor att jag måste begränsa mig o dela upp o prioritera för att komma åt det som verkligen berör mig. 4:e delen av Jonas Gardells Åh Herregud hittar du här.

Jag fick mig en rejäl tankeställare då jag såg programmet o måste erkänna att jag blev lite chockad att jag inte uppmärksammat detta tidigare:

Den apostoliska trosbekännelsen som sedan 200 talet läses dagligen i kyrkor över hela världen. I trosbekännelsen, sammanfattningen av vår gemensamma kristna tro, finns inte ETT ENDA ORD om vad Jesus sa gjorde eller lärde ut – inte ett enda. Det finns inte ett enda ord om Jesus från Nasaret som spred budskapet om Guds rike, där vi alla till och med syndarna, var omfattade av Guds kärlek.

Jag är uppvuxen inom svenska kyrkan, med kyrkans barntimmar o en mängd andra aktiviteter i anslutning till den, dessutom ett par år i frikyrka o många år som sporadisk kyrkobesökare. Den kristna läran har varit en självklar del av min uppfostran o min världsbild. Som många andra kan jag trosbekännelsen utantill, inlärd rabblande o självklar men har aldrig reflekterat över vad det är jag bekänner, vad det är jag säger:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen.

Hur sjutton har kyrkan lyckats avskilja Jesus budskap och evangeliernas budskap till den apostoliska trosbekännelsen?
O än mer – hur sjutton har jag kunnat undgå att upptäcka det? Jag har följt det kollektiva, det som förväntats av mig utan att tänka själv – det är lätt att kasta sten i glashus, på andra som följer det kollektiva….

Jesus grundar aldrig någon kyrka, Jesus instiftar aldrig en religion. Jesus är jude i en judisk kontext.
Jesus säger aldrig dyrka mig – Jesus säger alltid:
Följ mig! Gör som jag gör!

Är det den apostoliska trosbekännelsen som gör mig till kristen? Är det inte då jag följer Jesus exempel? Vad är kultur, uppfostran, samtida kontext? Vad är jag i relation till allt detta? Plötsligt vibrerar det självklara i att vara svenskt sekulariserad kristen till att bli min samtida kontext. Jag bekänner mig inte till någon religion men är präglad i min samtida kontext

Detta är essensen o budskapet: Gud är. Inget mer, inget annat. Resten är skapat av människor o för människor utifrån den varierande samtida kontexten. Gud var synlig i människan Jesus. Gud är synlig i dig o mig, om vi stillar oss o ÄR. Gud är synlig i allt levande i universum – den inre essensen i allt som existerar. Där är även min essens, där är även jag Guds återsken. Då följer vi Jesus, Muhammed, Buddha med flera – då gör vi som de gör, oberoende av samtida kontexter – är Gud synlig i oss.

Här skrev jag om del 1, här om del 2 – den tredje o femte delen är sända o ligger ute på SVT, kanske kommer jag till dem med tiden 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Jez permalink
    14 september 2010 17:56

    Men vad säger trosbekännelsen? Vad menar du med att Gud ÄR…?

    • 14 september 2010 20:53

      Hej Jez,

      Vad trosbekännelsen säger står ordagrant i det andra gråa stycket i inlägget – den säger inget om HUR den rabblar bara upp vad vi säger oss tro på… det är liksom det som är sättet att bekänna sig till kristendomen…. o jag håller inte riktigt med. Jag är inte överens med trosbekännelsen i att just den är den ENDA vägen att närma sig ”Gud”.
      Alla religioner o livsåskådningar har sitt eget sätt att närma sig Gud. Beroende på vart vi föds o i vilken kultur (samtida kontext) så präglas vi av den modellen att närma sig Gud. Alla pekar dessa mot Gud men ingen av dem har ”patent” på Gud.
      Detta är min övertygelse – Guds essens finns i allt levande – Gud ÄR – utan undantag. Begreppet Gud är missvisande o jag väljer hellre ÄR eller VARANDET som beskrivande av essensen. Det är stort – utan gränser som orden o kulturerna utgör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: