Skip to content

Vad skönt det vore att vara fundamentalist (?)

19 mars 2010

Jag pratade med en vän/f d kollega då jag precis sett första delen av Gardells Åh Herregud, vilket jag skrev om här.

Vi samtalade om fördelarna med att tillhöra en fundementalistisk församling, oavsett religionstillhörighet:

  • att allt redan är ordnat o uttänkt, rätt o fel är solklart.
  • att det finns äldstebröder o/eller cellgruppsledare att rådfråga, som ger dig svar o talar om hur du ska agera i allt i ditt liv.
  • att slippa tänka själv, ha beslutsångest o ta alla konsekvenser själv.
  • att han en färdig social gemenskap där alla tänker lika, inga konflikter behöver hanteras då de inte ”får” finnas.
  • där alla tar hand om varandra o inget utanförskap finns – om du inte väljer/gör/agerar ”fel”.
  • där du hittar dina vänner i gemenskapen o likaså din partner. Du behöver inte gå ut i samhället o hitta dina egna vänner utifrån att du är du eller leta en livskamrat.

Min väninna radade upp dessa fördelar helt spontant o sa att visst lockade det henne o visst förstod hon att andra valde denna livsform. Livet blir, på sätt o vis, enkelt o svart vitt. Det finns ett vi inom församlingen o ett dom –  de som står utanför församlingen.

Jag vet – jag har levt i detta en period av mitt ungdomsliv. Jag fick allt på köpet, vänner gemenskap ett socialt sammanhang, en familj…

Men det fungerar inte för mig, min väninna o jag är rätt lika i alla våra olikheter. Vi ifrågasätter, tänker, reflekterar, kan inte köpa paketlösningar o har svårt för hierarkier. Vi kan inte blint följa vare sig våra chefer eller en potentiell ”andlig” ledare. Vi litar inte blint på överordnade som bestämmer o talar om hur jag ska tänka, känna, jobba o leva.

Jag ser igenom då fasader krackelerar, dessutom har jag svårt för fasader där alla måste ge sken av att vara lyckliga o att allt är bra medans de gråter inombords, medan övergrepp pågår inom familjer, medans barn far illa. Detta har jag sett på så nära håll att jag numer har än svårare med dessa fundamentalistiska miljöer.

Visst, jag håller med min väninna, jag kan också ibland känna en lockelse att få vara ”liten” o låta någon annan ta över alla de svåra besluten i mitt liv – vad enkelt det vore o vad mycket ångest jag skulle kunna slippa….

Men ändå – nej tack. Jag vill leva i en demokratisk mångfald, jag väljer inte den enklaste vägen – jag väljer mötet människor emellan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
One Comment leave one →
  1. 19 mars 2010 09:47

    Och du har valt rätt trots att man ibland funderar vad det är man gör i ens liv….
    Hoppas det går bra med barn barnet och framför allt att DU mår bra!!
    Här är det mycket den 1april öppnar jag salongen så det är massa som ska fixas…
    KRAMISAR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: