Skip to content

Om yrsel – fakta o tankar kring dessa

15 mars 2010

Jag har nu levt med yrsel/balansproblem i 1½ månad. Det finns en site på webben som är oerhört omfattande o lärorik Yrsel.

Jag har valt att klippa ut en del text därifrån:

En del yrsel drabbade vittnar om en situation med känslor av hopplöshet och att inte bli tagen på allvar av de läkare de sökt hjälp hos.

Så sant, denna upplevelse i mötet med vården gör inte yrseln lättare att hantera. Det är helt OK att en läkare inte vet vad yrsel beror på men då är det rimligt o att h*n gör upp med patienten om en återbesökstid eller telefontid för uppföljning, samt råd om vad patienten bör göra om symtomen förvärras.

Människor som upplever att de inte har kontroll över sin balansfunktion drabbas inte sällan av en sekundär överlevnadsångest. Det för med sig att de sällan nöjer sig med ogrundade diagnoser eller kvalificerade gissningar kring sin sjukdom. Yrsel drabbade har ofta ett särskilt stort behov av att få exakta besked för att förstå helheten kring sina symtom. Yrsel patienter kan av många inom sjukvården därför upplevas som krävande.

Säkert är det så… vet inte hur mycket ångest jag haft som kan härledas till yrseln/balansen men visst är det tufft då kroppen slutar fungera normalt o läkaren sagt att ”det går nog över på ett par dagar” o sen gör det inte det utan blir istället värre. Precis som tidigare anser jag att läkaren kan visa sin patient respekten att ge en återbesökstid eller åtminstone göra en notering i journalen att återkomma om läget inte är bättre inom XX dagar/veckor. Då slipper patienten hamna i ny kö via rådgivnings systrarna….

Dessutom drabbas många av de som en längre tid haft problem med yrsel/balans av sekundär ångest och/eller depression. Hopplöshet, maktlöshet i vården ihop med kränkande bemötande o avfärdande underlättar INTE:

Innan man kan påstå att en diffus ostadighetsyrsel är orsakad av psykisk spänning, måste naturligtvis kroppsliga störningar och sjukdomar uteslutas först. T e x ger många störningar i balansorganen en generell ostadighetskänsla.

Ja, det är väl där jag står nu…. väntar på en MRT via neurologen, då alla otäcka diagnoser är uteslutna (inom rimliga gränser) är det sen ”bara” att jobba vidare med att försöka lösa problemet på annat sätt. Men jag kan lova att jag fått höra detta om ”psykisk spänning” av vitt skilda personer både privat o från vårdgivare helt utan kunskap o kännedom om vare sig mig eller min sjukhistoria…

Jag kämpar vidare mot min ”yrsel” o de konsekvenser den medför i mitt liv, jag har inte ångest men nog sjutton känner jag mig nedstämd o ledsen – en dag i taget


Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Tulle permalink
    23 mars 2010 14:53

    Hej Smultronet!
    Jag kämpar med samma symtom som dig sedan tre månader (misstänker MDD då det uppstod efter en flygresa) och ska på utredning… Mejla gärna om du vill utbyta erfarenheter/stötta varann.
    Må gott! /Tulle

    • 24 mars 2010 15:05

      Tack Tulle!

      Trist att vi är flera – eller hmm, bra förstås att kanske kunna känna sig mindre ensam o utsatt 😉
      Tre månader… låter groteskt o SKA på utredning… din mejl slår tillbaka som ”nonexistent”…

      Var rädd om dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: