Hoppa till innehåll

Om sårbarhet i en till synes stark kvinna

10 mars 2010

Hela mitt liv har jag kämpat för att duga, jag har skrivit om detta tidigare bland annat här.

Det är barnets kamp att duga, bli bekräftad o älskad som en unik person, att vara värd att levas för. Jag har min ryggsäck o denna duglighetens trauma gör mig sårbar ihop med övergivenhetens trauma.

Jag känner min sårbarhet, den är inte en ny bekantskap, ändå kommer sorgen o frustrationen över mig då jag åter hamnar där i oduglighetens utanförskap, ovärdig att vara medmänniska på lika villkor.

I tanken kan jag inse att detta inte är mitt, varför låta främmande människor påverka mig så djupt, rubba mig i min grundval ännu en gång. Ändå, i känslan bara sker det – sorgen slår omkull mig då jag åter drabbas.

Jag, den ”starka”, den som utan att veta o vilja skrämmer andra med min rättframma ärlighet, drabbas åter av att inte duga, av att vara människovärdig, av utanförskap o av hotande övergivande.

Det är smärtsamt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: