Hoppa till innehåll

Min mammas iskyla – hennes kamp att förskona mig (?)

07 mars 2010

Pratade med min mamma i telefon, hon ringer mest varje dag just nu, visar omsorg då hon vet att jag inte mår bra.

Detta är nytt för mig, nytt för oss.

Något annat som är nytt är att sist hon var så där kall i telefon, iskylan själv, så kände jag igen det. Det var så hon lät då hon trodde min dotter tagit livet av sig, om det kan du läsa här. Plötsligt bara visste jag, det är så hon låter då hon håller ihop sig o håller masken för allt hon är värd för att inte brista ut i gråt. Hon måste skynda sig att avsluta samtalet för att SEDAN kunna gråta.

Det är ju i dessa lägen av hennes iskyla som jag har blivit så ledsen att jag lagt på luren… tragiskt…

Hon vill väl bespara mig sina tårar…. o jag som längtar efter hennes mänsklighet, att hon ska visa mig en känsla helt o fullt någon gång i livet – att jag är värd att få möta henne som människa.

Älskade lilla mamma, vad du kämpar. Du på ditt håll o jag på mitt håll.

Du kämpar för att förskona mig – jag kämpar för att duga för dig.

Idag fyller mamma 66 år, jag fyller snart 40, är det så här långt tid det ska behöva ta för se så enkla saker…

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: