Hoppa till innehåll

Varför jag inte är tatuerad

17 februari 2010

Jag skrev nyligen ett inlägg om att min unge son tatuerat sig utan min kännedom o någon som läst blogginlägget frågade mig vad jag egentligen kände inför detta.

Jag är ärligt talat lite ambivalent till tatueringar, jag kan tycka att det är snyggt o jag kan tycka att det är ”för mycket” o inte längre snyggt. Jag tänker att det är en stor nackdel att det inte går att ta bort dem om man ångrar sig o så tänker jag att det inte är så snyggt längre då kroppen blir ålderstigen….

Jag har några gånger i livet funderat över om jag själv skulle göra en liten pyttig tatuering….men det finns något som sitter djupt i mig, ett skäl att låta bli.

På bilden ser ni min dotter o min pappa sommaren 1990. Min pappa som valde att ta sitt liv på trettondagsafton 1998.

Min pappa växte upp, till stora delar, hos Gustav Jonsson i Skå barnby, han ångrade sin ungdoms tatueringar hela sitt liv – skammen var stor.

Då jag var i nedre tonåren lärde jag mig, hemma på kollektivet, att rispa in bokstäver i armarna med nålar. Inte med bläck men med syftet att få ärr som syntes som bokstäverna. Inte så konstigt att jag lärde mig detta, ett Hasselakollektiv med medlevarskap är en lärorik plats för barn med gott om unga läromästare som villigt sprider sina kunskaper…

Vid ett tillfälle då jag var på besök hos pappa i Stockholm såg han hur jag rispade bokstäver på armens ovansida. Pappa blev inte arg – han blev oerhört ledsen. Han fick mig att lova att aldrig göra så  mot mig själv igen. Jag minns hans röst, hans ansiktsuttryck, hans sorg i rösten, hans oro för mig.
Det sitter djupt o starkt i mitt minne – denna gång då pappa var helt o fullt närvarnade i sitt möte med mig o hade med hela sin sorg o sårbarhet i mötet.

Jag tror inte jag skulle kunna tatuera mig o se pappa i ögonen. Jag vet, han är död men ändå är det just detta. Jag vill inte göra så mot honom, jag vill inte göra så mot mig. Då jag inte med stolthet skulle kunna visa upp min tatuering för pappa, om han levat, kan jag inte heller med stolthet bära den trots att han är död.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: