Skip to content

Varför måste barnen välja den svåraste vägen?

07 februari 2010

Återigen står jag bredvid o våndas, ser på då mitt barn gör livet svårt för sig. Det gör ont i djupet av min själ, en smärta som delvis blir fysisk i sin kraft.

Jag har varit igenom detta en gång tidigare, hmmm, en gång? eller flera gånger? Det har varit på olika nivåer o i olika skeenden i livet. Denna smärtsamma brytpunkt, detta vägval som ens nästan vuxna barn måste igenom då de möter vuxenlivets allvar.

Inga råd går fram. Ingen vägledning duger. De måste huvudstupa in i frontalkraschen med livets smärta o verklighet för att sedan, förhoppningsvis, kunna resa sig ur spillrorna o kliva in i vuxen livet. Jag önskar att det fanns en annan väg, en enklare väg.

Är det bara mina barn som måste göra denna resa eller är detta något alla barn går igenom? Jag vet inte… denna smärta o vånda i föräldraskap pratar man inte om i min omgivning. Föräldrar pratar om hur bra det går för deras barn…. inte om de tunga perioderna då vi tvingas stå maktlösa o se på hur de lider.

Att vara ensamstående förälder innebär att även denna period ska bäras ensam, inte delas med någon annan som står det nästa vuxna barnet nära.

Jag önskar att jag hade någon att dela min vånda o smärta med, en trygg axel att luta mig mot, en älskad person att vila med i förvissning att allt löser sig till det bästa lite i taget. En dag i taget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: