Hoppa till innehåll

Arbetsgivarens resediskriminering – en tolkningsfråga

03 februari 2010

I oktober skrev jag om min vrede o frustration över hur min arbetsgivare tvingar mig att gå på kurs o då samtidigt tar ifrån mig min fritid under tre veckor. Dessutom var jag förbannad över att jag själv skulle bekosta mina resor till och från kursen.

Mina värsta farhågor har tyvärr besannats vad gäller obefintlig fritid, obefintligt vardagsliv – i slutet av förra veckan var jag så trött att jag var grinfärdig gång på gång. Då jag blir ledsen visar jag tyvärr oftast upp vrede o frustration utåt – inte lätt för folk att se o förstå….

Dessutom brann det i huvudet på mig då jag fick veta att jag diskriminerats pga att jag har en annan chef, centralt placerad,  än övriga på min arbetsplats.

Då jag i oktober drev ärendet med bekostade resor, efter kännedom om villkoren för de anställde i Uppsala som gått samma kurs, fick jag nej från högre ort. Då jag är anställd i norra Stockholm hade jag inte rätt till samma rese o restidsvillkor som de som är anställda i Uppsala, där jag bor.

Nu på kursen mötte jag en kollega, från min arbetsplats, som även h*n bor i Uppsala – h*n hade fått just de villkoren jag efterfrågat från början men inte hade rätt till enligt ”högre ort”. H*n får åka SJ tåg, som är både bekvämare o högre prioriterade på Banverkets linjer o dessutom ger betydligt kortare restider, h*n´s hela resekostnad står arbetsgivaren för. Detta medans jag ska åka Upptåget o pendeltåg, bekosta resan själv till större delen o skänka all min extra restid med ”glädje” till arbetsgivare.

Jag har nu påtalat min vrede till min arbetsgivare o har lovats ”ett besked”. När beskedet kommer vet jag inte o de vill heller inte säga något om tidsperspektivet. Kommer det när kursen är slut?
Efter tre arbetsdagars väntan vände jag mig till Vårdförbundet o bad dem driva frågan åt mig.

Jag skulle önska att min arbetsgivare såg något lite till helheten o hade aningens omsorg om sina anställda, även mig som ”udda” profession i verksamheten. Att ge o ta är min princip – tänk om även arbetsgivaren ville ge någon gång….

På tisdag eftermiddagen, då snart halva kursen o hälften av resorna var gjorda, fick jag till slut besked av min närmaste chef att de som beslutat om (o godkänt) min kollegas resor gjort fel, men eftersom han fått åka med SJ får även jag göra det från och med nu.
Sannolikt kommer det att bli strid om detta framöver mellan enheterna o den centrala ledningen. Att sända medarbetare på obligatoriska kurser under usla resevillkor är inte god ”arbetsmiljö”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: