Skip to content

Oj, dessa bilder mindes jag inte – om psykisk smärta under graviditet 1992

10 januari 2010

Under lördagen satt jag åter o scannade in foton ur min vuxna dotters album, om varför jag gör detta stora projekt skrev jag här. Jag påbörjade nu det fjärde albumet o plötsligt hittade jag bilder jag inte mindes men då jag såg dem berördes starkt av.

Det var inte min stora graviditetsmage som berörde så starkt, det var min blick. Jag hade förträngt hur dåligt jag mådde psykiskt under denna min andra o sista graviditet, jag var helt av banan. Samtidigt som jag avslutade mina komvux studier med högsta betyg… duktig, duktig (är ett destruktivt ord i mina öron)

Jag tittar gång på gång, kan inte riktigt ta in uttrycket i min blick o ansiktsmimiken. Minns men vill inte riktigt minnas. Sorg, förtvivlan, ensamhet, maktlöshet, utanförskap, uppgivenhet. Det var en av de psykiskt tyngsta perioderna i mitt liv.

Det blev bättre då jag kunde fokusera på sonen som föddes (han som själv ska bli pappa nu i vår) men hur jag fungerade som förälder till hans storasyster, min nu vuxna dotter…. inte så bra alls. Skuldkänslorna ligger nära till hands, men jag ska inte slå på mig själv mera nu. Jag vet att jag gjorde så gott jag kunde, som alla föräldrar gör. Minns också hur illa det berörde att höra att ens psykiska mående o känslor påverkar barnet man bär på….

Det är skrämmande att se bilderna, hur uppenbart det var.

Ett par veckor senare togs denna bild – ordningen tycks någorlunda återställd


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 10 januari 2010 21:09

    Jag har också kollat bilder som fick mig att studsa när jag såg min egen blick. Konstigt nog kunde jag inte se det i din blick ovan. Det som slog mig mest var att det är vackra bilder och att jag inser att vi var lite snarlika i den åldern.

    I mina ögon ser du bara lite fundersam ut på den första bilden, men riktigt glad ut på den andra…!

    • 10 januari 2010 22:09

      Hmm, kanske är det minnet bilden väcker som får mig att studsa mest, minnet av känslorna. Jag läser väl in mer i bilden än en objektiv betraktare gör 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: