Hoppa till innehåll

Att fira något o vara närvarande

03 januari 2010

Jag har återigen funderat över detta med sms, som jag skrev om efter julaftons sms hälsningar. Jag erkände att jag är aningen gammaldags o inte uppskattade min sons mobiltelefon som pep oavbrutet, dessutom gav jag prov på några sms jag själv fick. Självklart uppskattade jag de personliga messen, jag fick några sådana, men hade lite svårare med de som tydligt var sända till ALLA i telefonboken med exakt samma innehåll.

Mina funderingar kring detta har gått vidare nu i nyårsfirandet. Jag ser det mera som ett problem att vi sitter vid våra tekniska apparater o via dem alltid är uppkopplade mot dem som inte är på plats. Jag har blogg, Facebook, mejl, hemtelefon, mobil samt en del kontaktytor via teknik på jobbet. Vi är ständigt nåbara numera o kan aldrig vara helt o fullt där vi är. Förstår ni vad jag menar? Istället för att vara helt o fullt närvarande med de jag umgås med i denna stund så är jag inte helt o fullt närvarande eftersom jag måste titta på min display, läsa, svara o s v

På nyårsafton firade jag med släkt/vänner i huvudstaden, vi hade det relativt mobilfritt med långa samtal oss emellan vid bordet. Visst pep det i någons mobil ett par gånger men det var bara en gång som en mobil kontrollerades vid matbordet (o den personen blev förstås helt frånvarande från oss andra). Jag messade INGEN på hela nyårsnatten o funderar nu över om jag kan uppfattas som nonchalant mot mina nära o kära o mot mina vänner (?)  Självklart önskar jag alla ett gott nytt år – men jag har ett behov av att vara närvarande i nuet.

Det hela tog en intressant vändning, värd att fundera på, vid tolvslaget då vid stod på kajen med utsikt över Stockholms stora fyrverkerier.

Ingen tittade på fyrverkerierna som förr, inte heller jag. Alla stod vi där med digitalkameran i högsta hugg o skulle föreviga varenda ljussken över vattnet. Precis som ni ser displayen lysa här bredvid – så såg det ut. Vi var sju i vårt sällskap med fem lysande displayer.

Sällskapet bredvid oss hade en kamera med stativ, som de placerade snett bakom oss, sen gick de fram till oss på kajkanten o bad oss flytta på oss. Vi stod i vägen för deras kamera…..

Efter några minuter kom jag på mig själv att inte vara närvarande i nuet o uppleva fyrverkerishowen, lade undan kameran o ställde mig som jag gjort förr om åren. Tittade på himlen o förundrades över prakten. Att uppleva världen genom kamera displayen är inte att uppleva världen.

Sen ska jag erkänna att jag inte egentligen gillar dessa fyrverkerier, politiskt o ekonomiskt, jag tycker det är ett vansinne att bränna upp alla de pengarna som så väl kunde behövas till annat.

Men en tankeställare till fick jag mig. Jag vill vara här o nu, uppleva här o nu, med de människor jag omger mig med o de upplevelser jag upplever. Även då det är fest, även då det är jul – alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 03 januari 2010 23:33

    Det är faktiskt en aningen konstigt att alla vill ha en massa bilder på raketer vid samma klockslag av alla saker det finns att ta kort på.

    • 09 januari 2010 21:55

      jupp, tekniken gör det möjligt o vi glömmer vara närvarande i nuet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: