Hoppa till innehåll

Behovet av att ha en buffert

17 december 2009

Satt med min goa dotter en kväll o reflekterade över vilket beteendearv jag gett henne. Hon behövde gå o handla men orkade inte riktigt o frågan som uppstod var – behövde hon verkligen gå o handla?

Dottern: -Mina kompisar går o handlar typ när något tar slut hemma

Jag: Hmm

Dottern: Men jag, jag ”måste” gå o handla långt innan något tar slut, för inget ”får” ta slut hos mig.

Jag: Hmm, beklagar kära dotter men detta har jag lärt dig.

Så sant det är. I mitt hem, hennes barndoms hem, har ingenting någonsin tillåtits ta slut. Jag har alltid haft en buffert av ytterligare en förpackning toapapper eller tvättmedel, eller än vanligare av bordsmargarin, ost, smör, bröd, mjöl, socker – you name it – det finns en förpackning till väntande på att den pågående ska ta slut.

Av vem jag ärvt beteendet vet jag inte men jag gissar på att det är från min mor som även lärde mig att det alltid ska finnas bullar i frysen att bjuda på om man skulle få besök…

Ibland har jag funderat över hur länge jag skulle klara mig på allt det som finns hemma, utan att gå o handla, sannolikt i flera veckor om jag bara lyckas komma på vettiga recept o kombinationer av matvaror. Kanske vore det en bra idé att pröva under en månad av sämre ekonomi (?)

Jag erkänner min desperation då jag inte längre riktigt har koll på konsumtionen av mjölk – jag har ju ett tonårsyngel…

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: