Hoppa till innehåll

Min Gudsbild kontra den repressiva Gudsbilden

12 december 2009

I dagarna har jag behov av att hålla i mig i Jonas Gardell, jag behöver ha hans röst med mig i huvudet. Jag behöver stå kvar. Stå upp för mig själv. Vara jag. Hålla fast.

Jag har tidigare använt mig av detta citat då jag skrev mitt inlägg om homokärlek o kontra homofobi. Nu behöver jag återigen för mig själv repetera Jonas Gardells ord i boken ”Om Jesus”.

Min gud är de utsattas gud, kvinnornas gud, de homosexuellas gud. Min gud är de mobbades gud, de lidandes gud, de maktlösas gud. Jag förklarar krig mot den andra guden.

Även jag kommer ALLTID att förklara krig mot den andra Guden – oavsett vilken religion o trosuppfattning som framhäver den dömande o straffande Guden.

Jag har mycket svårt att acceptera de trosuppfattningar som har Guds bilden där man hotar med Gud, med en straffande Gud, med en patriarkal mänsklig hierarki. Jag har svårt att acceptera de trosuppfattningar som delar upp människor i ett vi  – o i ett dom andra som inte får vara med, som inte duger till – om de inte tror exakt som oss. De trosuppfattningar som ser allt med ett svart vitt filter, som inte tillåter reflektion o ifrågasättande. Där inte alla tankar o känslor är välkomna, där man måste vara på ett visst sätt, tänka på ett visst sätt o känna på ett visst sätt för att vara rätt o passa in.

Ur Jonas Gardells bok ”Om Gud”, som jag ännu inte läst men nu beställt då jag känner ett skriande behov av fler av Gardells tankar o reflektioner i ämnet, har jag tagit följande citat:

Jag tror att det största brott en troende kan begå är att ens för ett ögonblick påstå inför en annan människa att Gud inte älskar henne eller att Gud bara älskar henne på givna, specifika villkor. Jag tror att det värsta vi kan göra en annan människa är att ta ifrån henne Gud.

Min Gud är inte en dömande o straffande Gud! Min Gud är universums allt – utan gränser. Jag bekänner mig inte till någon enskild religion, jag känner närvaron av denna gränslösa universums allt, i allt levande. Från snöflingorna som faller på min tunga till vinden som blåser i mitt träd, vattnet som porlar i bäckar o havet som brusar. Överallt finns en närvaro av något mer, universums livskraft o styrka, den som kan kallas qi,  så även i mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: